Inatt har det regnat, mycket till att vara i Spanien. Jag fick inte ut mina hundar på kvällspromenaden. Ja, det vill säga jag drog dem med mig en stund, men gav upp och gick tillbaka in, där de frenetiskt torkade sig på alla lösa mattor som fanns, plus min soffa. Den blir inte så fin efter att de har torkat sig. Den är vit, hur kan man egentligen ha en vit tygsoffa när man har hundar, inte heller barn. Ja, faktiskt inte heller jag själv. Är inte så noggrann att jag kan ha en vit tygsoffa, kanske en i skinn. Lite lättare att torka av. Imorse insåg jag att inte heller strandpromenaden var en god idé. De hade bara krupit in och gömt sig under bilen. Jag drog dem dock med på en lite längre runda här i La Marina. I början var de väldigt motvilliga, men på hemvägen gick det fort. De ville bara hem och upprepa torkningen på mattor och soffa.

Nu när jag inte har motionerat lika mycket den sista veckan som jag brukar, pga hantverkare i huset som skall komma klockan åtta men inte gör det, så bara känner jag hur kroppen sväller upp. Börjar att hata min kropp. Den var säkert lika stor innan denne veckan, men mitt dåliga samvete säger att den har blivit större. Motionen gör att jag i alla fall har bättre samvete. Min kropp börjar faktiskt att likna min egens mammas kropp när hon befann sig i sin glans dagar. Den sista tiden var hon faktiskt smal, men då dog hon. Vi lär oss ju att fett är farligt, hälsovådligt och dåligt. Människor med mycket fett på kroppen är sämre än andra. Alltså är jag sämre än andra. Men för att det inte skall vara nog så är jordens dragningskraft också väldig stark och det medför på kroppen att allt liksom dras neråt. Inte bara brösten, allt annat också. Man är ju också lat när man är överviktig och lite korkad till och med lite äcklig. Det är väl därför jag känner äckel över min egen kropp när jag ser den i spegeln. Fortsätter naturligtvis med att simma naken i min egen bassäng, men undviker att ställa mig i närheten av de stora glasdörrarna där jag kan se mig själv när jag torkar mig. Det kallas väl förnekelse. Det man inte ser har man inte ont av. Men faktiskt sitter till och med mina trosor lite hårt. Kanske jag skall skaffa mig en större storlek, men vill inte det. Skall ju klart gå ned i vikt igen, eller??? Har dock läst att hjärnan faktiskt behöver fett liksom nervsystemet. Kanske bra att ha lite fett ändå. Men det skulle ju sitta i hjärnan inte mer på mina bröst och ALLA DESSA VALKAR!! Nej vi skall ju alla ha en identisk silhuett eller hur? Nätt överkropp, breda höfter, yppig byst, smal midja och platt mage. Jag har ju aldrig uppfyllt den normen, kanske bysten men den har ju blivit stor mycket på grund av att allt annat också är lite stort. Den smala midjan kan jag glömma och den platta magen, ja till och med de breda höfterna. Det blev inte mycket kvar av hur man BÖR se ut. Men höfterna börjar arta sig lite mer, eftersom jordens dragningskraft är stor och mycket har rört sig nedåt på min kropp. Ja frågan är nu om jag igen som så många gånger för skall späka mig och min kropp med lite mat, bara grönsaker och vatten till exempel eller fortsätta med choklad och vin. Har faktiskt inte bestämt mig ännu, så då fortsätter jag som innan. Kanske, kanske inte. Livet kan ju bli lite tråkigare eller hur. Vad gör man inte för att uppfylla normen.

För övrigt så drömmer jag ibland om att jag dödar eller har dödat någon. Ingen jag känner oftast men ibland det också. Jag vaknar då alldeles kallsvettig, inte för att jag har dödat men för att jag är rädd att någon skall upptäcka det. Vad är det för samvete! Har lärt mig att man själv spelar alla rollerna i en dröm och tolkar det som att jag har dödat något hos mig själv, eller i alla fall vill döda något inom mig själv. Kanske det är kroppen, eller kanske alla andra fel som jag har. De är för många för att jag skall kunna urskilja vilken del av mig jag vill kvitta mig med. Men drömmarna är i alla fall ganska så blodiga.