Skall jag bo i Sverige i mitt nästa liv så skall jag bli björn. Just nu förstår jag inte hur jag kunde ta valet och flytta till Sverige från Spanien. Det finns vissa tider som jag förstår varför, men inte just nu. Jag vill bara gå i ide. Hur har ni det med snöskottning, själv är jag innerligt trött på det. Upplever att jag har skottat snö i månader. Det har jag självklart inte, men det känns så. Igår fick jag inte ut bilen och fick skippa min träning på Nordic Wellness. Ja, jag vet det är så pass nära att jag utan problem kan gå dit, men jag vill köra bil. Jag går med hundarna, men annars kör jag bil. När jag äntligen skottat och skottat och burit en massa snö och fick ut bilen så körde jag och köpte 50 kilo vägsalt och 3 hinkar med något annat som skulle vara ändå effektivare. Men jag fick ju i alla fall träning utan att åka till Nordic Wellness, skall kanske vara tacksam för det. Men nu är det ju så att jag likväl betalar till Nordic Wellness och där slipper jag frysa om händer, näsa, haka och panna, så jag föredrager verkligen Nordic Wellness framför snöskottning och bärande av vägsalt.

Var tager den globala uppvärmningen vägen. Jag har snart slutat hoppas på den. Har haft en viss tanke på om jag skulle starta en förening som är för global uppvärmning. Vi i Skandinavien borde ju vara för uppvärmning av klotet.

Hur har ni det när ni skall gå ut vid den här årstiden. För min del så tager påklädningen nästan lika lång tid som turen ute. Själv skall jag ju försöka att bylta på mig så mycket så att jag inte fryser och det innebär ju långkalsonger, varma strumpor, lager på lager kläder, fleecejacka, vinterjacka, mössa, vantar, halsduk och ändå fryser jag. Det är ju bara jag för sedan skall hundarna ha sina kläder. Pippi som inte vill stoppa in sina ben i sin jacka, känns ungefär som att klä på en motsträvig envis 2-åring. Why som måste ha sina skor på sig. Visserligen protesterar hon inte lika mycket som Pippi. Hon har lärt sig att är det inte snö som fastnar under hennes tassar så är det salt och inget av det är behagligt. När alla är klädda så skall man gå ut. Helt omöjligt med långa härliga promenader. Själv måste jag ha broddar på mig dessutom för att inte gå och bryta armar och ben. Pulsa i snö med stackars lilla Pippi är nästan omöjligt och själv tycker jag inte heller att det är så härligt. Återstår alltså gatorna. Ingen speciell upplevelse enligt mig. Alltså det blir max 20 minuter åt gången som vi är ute.

Annars har sista veckan gått i sexualitetens tecken. Alltså inte min sexualitet. Den är så gott som död. Men Whys sexualitet, som inte fick så mycket utlopp som hon önskade. Jag hade ju tänkt att para henne med en labradoodle. Det blev inte så. Hanen hade varit sjuk och han är ju också lite äldre. Han orkade inte. Den första dagen försökte han men hade ju det där problemet med att pricka rätt. Jag trodde att djurriket klarade av sådana petitesser. Det var så att både jag och min syster nästan försökte hjälpa honom med den saken, vi har ju själv haft sex och då och då hjälpt till lite grann. Why gjorde vad hon kunde, men hon har ju inga händer. Hur som helst så blev den stackars hanhunden trött och nästa dag och dagen efter det orkade han inte ens försöka. Han tyckte fortfarande att hon luktade väldigt gott. När vi var ute och gick med dem så ville han helst gå bak henne och lukta på de underbara lukterna hon utstrålade, då stannade Why och upplevde att nu, nu händer det något. Det hände inte något. Det var lite synd men i den kylan hade jag nog lämnat hundarna kvar utan mig om de hade parat sig utomhus och fastnat. Det står i bruksanvisningen att vissa hundar kan fastna i upp till en timme. Då hade vi frusit ihjäl, både hundarna, min syster och jag.

Men alltså, det blev inga valpar. Luften gick ur mig. Jag hade glatt mig väldigt över att få några valpar. Hade till och med planerat för var jag skulle ha dem och alla praktiska göromål. Men så blev det inte. Jag har ju alltid sagt att barn går inte att planera och nu har jag också förstått att valpar inte heller går att planera. Det tog mig alltså 80 år för att förstå det. Jag har ju kunnat planera för valpar tidigare, men inte den här gången. Nu löper hon inte förrän tidigast i november. Får se hur vi gör det. Eventuellt så kanske den tänkta hanhunden är piggare då och inte precis har genomgått en kennelhosta. Han har ju också fått möjlighet i att träna upp sig genom den här löpningen. Träning ger ju färdighet heter det.

Jag har en del barn och barnbarn som har satsat på att ta en svensk klassiker. Ni vet där det ingår Vasaloppet eller Engelbrechtsloppet, Vättern runt, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Vasaloppet 2025 var inte skidåkning, det var vattenplaning och medförde att några av dem inte orkade fullföra Vasaloppet. En av dem klarade nu av Engelbrechtsloppet istället och fick alltså ihop till en Svensk Klassiker. Jag är så stolt. En av dem fick inte deltaga i Lidingöloppet på grund av att militären inte ville ge honom ledigt. Tyvärr kan han inte ta igen det då det bara för gå ett år från att man börjar med en svensk klassiker. Synd. Men vi vet alla att han utan problem hade klarat Lidingöloppet. Så i vår huvud har han ju klarat det

.