Fredag 10 mars

Drömtillvaro

Drömmar.

Tänk er att vakna klockan 03:00 för att sängen är för varm och kunna gå ut och lägga sig utomhus i ljummen luft, sova vidare, vakna av sig själv, inte av väckarklocka, gå upp och gå barfota på stranden länge, så länge man vill, för det är inte något jobb som väntar och måste bli gjort, inte något klockslag som skall passas. Bara gå i solen, barfota på stranden, Laga frukost om man vill osv. Det är väl det som är lyx och det man har tänkt vara  en drömtillvaro. Det är bara det att jag inte har lärt mig att njuta av det, ännu. Hoppas att det kommer. Hur kommer det sig egentligen att när man har fullt upp hela dagarna längtar efter att få ha det lugnt, man tillägger ju lugnt och skönt, som att det är helt säkert att få ta det lugnt är skönt. Ja, det var väl detta jag ville ha innan, nu vet jag inte helt.

Helt otroligt så gör man ju det också till ett måste och på ett vis ett jobb. Måste gå på stranden på morgonen, gör det till nästan en plikt istället för att njuta av lyckan att kunna göra det. Ja, det är klart något att jobba på. Man kan ju klara allt eller hur.

På tal om drömmar så kom jag ovanligt nog ihåg vad jag drömde i natt. Ett självmord, men ett självmord som planerades kollektivt nästan. Inte så att alla andra skulle ta livet av sig, det var bara jag som skulle göra det, men alla var inblandade och eniga. Jag själv också. Det planerades i dagar och ingen protesterade. Sista dagen när jag skulle ta livet av mig, så ställde jag dock en fråga till min syster om detta var riktigt, om jag verkligen borde ta livet av mig. Svaret vet jag inte om jag fick,  men när jag vaknade så var det inte som att vakna ur en mardröm, mer att jag var lite ledsen, men inte så allvarligt ledsen heller.

Denna drömmen var nog ganska lätt för mig att tyda. Det handlade nog om flytten till Spanien. Att skiljas är ju att dö en smula.