Örebro

Nu är jag i Örebro. Landade i Stockholm i tisdags. Hämtades där av min son på hans 48 årsdag. Han hade också hämtat sina döttrar där, 15 och 17 år gamla. De hade varit och firat en av sina kusiner i Stockholm, som hade fyllt år dagen innan. Kräftorna var tinade och ostbrickan köpte vi in tillsammans när vi kom fram. Äldsta sonen var i Spanien, men inte hos mig utan i Torremolino samman med sina vänner. Han dök upp lite oväntat i går kväll när vi hade gått och lagt oss. Lite kul för han hade sagt att han skulle komma som igår, men därefter skickat sms till sina föräldrar om att han inte kom förrän som i dag. När han kom sa han, åh vad ni är lätta att lura. Jag förstår faktiskt inte något. Skall man alltså aldrig tro på det han säger, är det det han menar, eller vad menar han? Jag hänger alltså inte med i hur mina barnbarn tänker längre. Har jag blivit för gammal? Förstår inte skämten, är det ett skämt, att säga att jag kommer en annan dag än när jag kommer. Tur i alla fall att han inte sa att han kom en dag tidigare, då hade vi ju nog allesammans blivit nog så oroliga.

Nej, helt klart förstår inte helt hur tonåringar och lite äldre fungerar. Min sonson är ju lite äldre än tonåring. Igår var jag och fick recept utskrivet hos veterinär på fästingmedel till mina hundar, tabletter som varar 3 månader. Har inte fått det utskrivet mer än i Sverige, så därför gick jag till veterinär här, efter att ha plockat en spansk fästing på Pippi, som hade inflammerat. De hade tydligen inte de här tabletterna mer än på några få apotek här i Örebro. Eftersom jag visste att det var en bra bit att gå så tyckte jag det var bättre för hundarna att bli kvar här i huset. Jag pratade med mitt ena barnbarn, 15 år, om hon kunde tänka sig att passa mina hundar och deras egen hund. Ja, det lovade hon. Jag gick iväg, lyssnande på en ljudbok eftersom jag tycker det är gansk tråkigt att gå så långt i en stad. Det var faktiskt varmt, också här i Sverige, fick ta av min jacka. Hittade ett apotek, där hade de bara ett paket med två tabletter kvar, och jag skulle ha 4 tabletter, så jag fick gå vidare till ett apotek längre bort. Tillbaka hem efter att inte ha kunnat motstå att köpa veckans ostbricka i en liten butik. Och klart också vällagrad Havarti ost. Luktade underbart i butiken. Älskar ostbutiker, och denna var klart värd ett besök. I kväll skall vi gå ut och äta på restaurang allesammans, men efteråt kan vi ju unna oss lite ost.

När jag började närma mig familjens hus, det ligger i närheten av en stor och oerhört trafikerad gata med många trafikljus, så förstår jag att mina hundar har ett väldigt gott luktsinne, i alla fall när det gäller att söka upp mig. Jag får syn på två vita nystan och bilar som har stannat och folk som har gått ut ur bilarna och ser lite upprörda ut. Mitt ibland det ser jag alltså två vita hundar som väldigt mycket liknar mina hundar. Jag kallar på dem och de kommer springande mot mig. Fantastisk så blev de faktiskt inte överkörda av några bilar. Det fanns lite människor omkring dem som var lite sura på mig. Jag försökte förklara att jag faktiskt hade lämnat dem hos mina barnbarn, de trodde kanske att jag hade lämnat dem hos barn som var 4-5 år gamla inte hos 15 -21 år gamla barnbarn. I så fall förstår jag att de var upprörda. Själv var jag mest glad över att de levde fortfarande.