Sol, sol och åter sol.

Har nu förstått att Fluffy löper, det förklarar antagligen hennes rymningsförsök igår samman med hennes nye förälskelse, chihuahuan. Fluffy har inte löpt vad jag har märkt de sista 4 1/2 åren, men nu plötsligt gör hon alltså det. Kanske hon inte tyckte att det var helt rätt att sätta valpar till världen i det kalla nordliga klimatet. Jag förstår henne klart. Det måste vara bättre i värmen och i ett land där det är möjligt att springa omkring utan koppel och också vara välkommen på restauranger och barer. Jag håller likväl tummarna för att hon inte lyckades bli med valpar igår. Idag hade jag henne kopplad under hela strandpromenaden. Hon mötte åter sin stora förälskelse och det är inte att ta fel på att hon är fullständigt charmerad av honom. Min granne (som kommer från Belgien) har också en malteser och vill gärna ha sällskap til henne. Hon erbjöd sig genast att ta en av valparna om det hade blivit något av det. Nu tror jag dock inte det, men jag lovade att hon kunde få allesammans om det kom några valpar. Hon såg lika glad ut för det.

Egentligen kom hon in till mig för att beklaga sig. Hon är här samman med sina två döttrar och en av dem beskriver hon som väldigt negativ till allt. Hon säger att hon går med ångest hela dagarna här och ser fram mot att åka tillbaka till Belgien på fredag. Hon menar att hon gör allt för att dottern skall trivas, men dottern klagar på allt. Hon vågar inte laga mat så de går ut och äter, men än så länge så har inte maten varit god nog. Människorna är det också fel på och allt är fel, för hennes dotter tydligen. Nu är jag inbjuden på hemlagad Mojito där i ettermiddag. Hon tänker att det är lättare då, när hon har besök. Hon antydde dock att dottern skulle helt säkert inte tycka om mig, eftersom hon tycker om mig. Ja, det blir ju spännande. Det gör ju inte mig så mycket att dottern inte tycker om mig, mitt liv går ju vidare för det. Men kanske det gör min granne något.

Idag hade jag tänkt att börja mitt nya liv. Jag har de sista två åren lagt på mig ganska mycket och nu har jag valkar på ställen på kroppen som jag aldrig tidigare har haft. Kläderna krymper hela tiden som det verkar och känns gansk obekväma att ha på sig. Så i natt bestämde jag mig för att börja ett nytt liv. Tänkte försöka  Mosleys nya diet, blodsockerdieten som går ut på maximalt 700 kalorier per dag i 8 veckor. Det skulle man kanske kunna klara. Värst blir det väl att välja bort vinet på kvällarna. Och jag undrar ju också lite på om inte min lever får en chock. Kanske den inte behöver jobba på övertid mer. Det sägs ju vara nyttigare att leva utan alkohol, men usch vad trist. Men det var kanske fel dag att börja på nu när jag skall in till grannen och dricka hennes Mojito och troligen något annat också. I förmiddags när hon var här inne så var jag riktigt duktig. Hon menade att hon behövde lite vin för att lugna ner sig och dämpa sin ångest. Jag hällde upp till oss båda, men smuttade bara på mitt glas. Kände mig duktig, men tråkig.  Jag tror inte hon märkte något. Har slagit upp att det finns 270 kalorier i en Mojito. Två glas och något tilltugg så har jag alltså fått dagsransonen. Vet inte helt om jag kanske skall börja imorgon istället. Men det är ju det jag har gjort nu de sista åren, börjat imorgon istället. Idag har jag dock bara ätit 2 ägg och 100 gram körsbärstomater, så nu är jag uppe i nästan 200 kalorier. Ja, ja vi får väl se hur det går. Rapporterar vidare. Man skall visst träna någon forma av intensivträning också säger Michael Mosley. Den går tydligen ut på hårt tempo 20 sekunder och vila i 20 sekunder, eller något liknande. Det har jag inte gjort ännu idag, men har ju tid efter Mojito. Det kan ju gå två vägar, antingen får jag en massa energi av alkoholen eller så somnar jag.