Äpple

Kreativ torkning av tvätt hos min son.

Här i Örebro hos min son och hans familj har man mycket äpple och då menar jag mycket. I helgen har vi gjort äppelchutney, äppeljuice och äppelmos. Inte än så länge äppelpaj, men det kommer. Gräsmattan är redan full av nya äpple som har fallit ned från trädet. Det verkar att kvitta hur många vi plockar upp, så kommer det fullt hela tiden. Det var en matmarknad också här i helgen, där hade man också bland annat upptäckt det här med äpple. Man stod och gjorde färskpressad äppeljuice och äppelsmoothies. Det vore något för de här tonåringarna att prova nästa år.

De är verkligen tonåringar. Jag känner mig gammal och som att jag faktiskt inte har något tema som jag kan prata med dem om. Det känns lite trist. I lördags var deras föräldrar på fest och vi beställde pizza som vi skulle äta samman. Ett av mina barnbarn hade besök av två väninnor som hon hade träffat på ett läger. Jag försökte att föra ett samtal med det här gänget, men hamnade väldigt fort helt utanför. Min fråga var det där gamla tråkiga som t.ex: ”Vad har ni tänkt att göra i kväll”, eller ”Hur känns det att börja skolan på måndag”, eller ”Hur blir det att börja på folkhögskola och flytta hemifrån”. Ja ni vet alla de där tråkiga teman som man tar till, när man faktiskt inte lever samman med dem i vardagens. Samtalet gled väldigt fort över på olika skräckfilmer och vilka figurer i Harry Potters värld som var bäst. Ja, inte för att jag har en aning. Jag har bara sett en halv film av Harry Potter. Den stängde jag av för att jag tyckte att den var så tråkig. Har heller inte en tanke på att börja läsa Harry Potter. Har många böcker för dem som jag är mer intresserad av. Alltså jag har blivit gammal. Skräckfilmerna visste jag inte heller något om, varken vad de hette eller vilka som var mest skräckinjagande. Jag tror faktiskt inte att de märkte när jag tyst drog mig bort från gänget och började att lyssna på en bok som jag faktiskt ville lyssna på. Vad gör man för att kunna samtala med dessa.

På morgonen trodde jag att vi skulle äta en gemensam frukost, men det är ju det där med tonåringar, ja den ena tonåringen är ju lite överårig för att vara tonåring, men han kan man faktiskt av och till föra ett samtal med, så det kanske kommer sig efter hand. Hur pratar man med någon som redan när de kommer ner från övervåningen är helt uppslukad i sina mobiltelefoner och/eller paddor. Känns klart som man stör dem i ett viktigt jobb om man så mycket som säger godmorgon. De tittar då förvirrat upp och ser att det finns tydligen någon också här i rummet, inte bara i telefonen. Jag är helt säker på att de personerna som finns i telefonen är mycket viktigare än de som finns på plats i verkligheten. Ja, kanske det är min verklighet.

I går kväll efter matmarknad åt vi en underbar måltid. Min son grillade två hela grisfiléer och de smakade ljuvligt samman med den hemgjorda äppelchutney som vi hade gjort. Vi pratade en del mat och lite skola, vad som skall hända i dag, men sedan gled samtalet över på något som jag trodde var vänner och bekanta som jag inte kände och inte visste så mycket om. Efter ett tag hörde jag dock lite för mycket fantasieggande berättelser om de som jag trodde var ett samtal kring deras bekanta, som vem de tyckte bäst om och vilka som de inte tyckte om. Med risk för att verka dum ställde jag till slut frågan om det var verklighet eller fantasi. Det var ”Thrones of Games” eller heter det kanske ”Games of Thrones”, vet faktiskt inte. Inte heller detta var något som jag klarade av att fördjupa mig i.

Jag ser alltså fram mot att mina barnbarn klarar sig över tonåren och kanske jag då kan föra ett samtal med dem. Känns lite trist att inte klara av det i dag. Men jag har inte förlorat hoppet om att det kommer sig någon gång igen. Undrar hur deras liv skulle se ut utan mobiltelefon och data. Kan tonåringarna hitta på något överhuvudtaget då. Skulle vara intressant att kasta ut dem i naturen en vecka utan mobiltäckning. Det tror jag att man kan skriva en bok om och kanske också göra en film om. Undrar om jag hade kunnat delta i en efterdiskussion kring den filmen. Kan det kanske vara så enkelt att vi är i olika åldrar och att mina intressen är helt förlegade. Ja igen, jag har klart blivit för gammal och är inte heller så speciellt intresserad av att förändra mina intressen till att mer närma sig den fantasivärlden som finns i TV, filmer och spel.