Siste dagen i juli.

Vindruvsrankan som jag trodde var död.

Igår när jag gick på stranden så var det tät dimma nkr jag kom ner. Det kändes som att jag var ensam i världen. Såg bara en liten bit framför mig och såg alltså inte någon där. Hundarna försvann snabbt från mitt synfält, men det verkade inte som det bekymrade dem. Antagligen är det sant att det inte är synen som de orienterar sig med. Förutom en gång när vi träffade två hundar, som var lite överentusiastiska i Fluffys tycke. Jag fortsatte att gå och när jag vände mig om såg jag att Fluffy var på väg i full fart på andra hållet. Hon hade helt tappat riktningen. Jag fick skrika ganska högt och då stannade hon tvärt. Upptäckte mig eller kanske hörde mig och vände. Full fart till mig, åter förbi de hundarna som hon inte ville leka med, men det gick denne gången. Då var det nog inte lukten hon gick efter. Panik påverkar oss ju lite olika, en del fryser till is, men hon sprang i vild panik. Hade tappat bort den personen som ger henne mat.

Hur som helst i dimman blev det som att jag var helt ensam, inbäddad i en varm päls (för varmt är det ju hela tiden), det var en sällsam upplevelse. Hade det varit ett kärnvapenkrig och var jag i så fall ensam kvar. När dimman lättade så började jag ju se att det faktiskt fanns andra människor också på stranden. Det kändes nästan som att de inkräktade på mitt utrymme. Konstigt nog hade det känts ganska skönt att vara helt ensam på stranden. Det finns många som joggar på stranden på morgone. De flesta har hörlurar i öronen. De lyssnar väl på musik eller kanske en bok, men på något. Själv har jag haft det för att lyssna på spanska när jag går tur med hundarna. Alltså för att försöka att komma ihåg något på spanska så har jag spelat in en del av det som jag har lärt mig (eller försökt att lära mig). Jag tycker dock att det är störande att lyssna på musik, spanska eller böcker när jag går på stranden. Det stör mina tankar och tankarna kommer och går när man bara går och går. Jag har fått många nya ideér när jag är ute och går och också löst problem och bearbetat problem. Det kan jag inte göra när jag lyssnar på något annat. Mina tankar blir då störda hela tiden av det som jag lyssnar på. Hur gör andra, har de flesta inte något behov av att tänka i lugn och ro på allt och inget. Ibland blir ju mina tankar upptagna av något som jag inte vill tänka på, men som jag kanske behöver tänka på. När jag skall tvinga bort de tankarna, så börjar jag räkna steg i stället. Hade väl fungerat med hörlurar också. Men man kan inte tänka tankarna helt till slut, med hörlurar på.

Sitter och tittar på min vindruvsranka som bara växer och växer. Det verkar dock som att fåglarna tar vindruvorna innan de blir helt mogna. Vindruvsrankan som jag trodde var död i mars när jag kom ner. Fick hit en trädgårdsmästare som förklarade för mig att det var vinter i Spanien också, även om det var 20 grader på dagen. Den var i alla fall inte död. Den lever.