Tankar om tankar.

Just återkommen från min tur på Kvavik med hundarna. Där går jag med ficklampa+pannlampa. Ficklampa för att se alla rötterna på stigen, pannlampa för att något så när orientera mig var jag är. Gick likväl fel i dag, kom in i snår som jag inte visste fanns där, till trots för att jag ju går där varje morgon. Tänk om det kunde bli lite ljust igen. Jag vet at många går turer med å koppla till headset med musik, jag har försökt det, men musiken stör mina tankar, och de är oftast störda som de är. Tankar som vandrar pratar man om, men mina tankar vandrar inte, de hoppar, fram och tillbaka, men oftast i labyrinter som jag inte kan finna fram i. Jag förstår ju att jag inte ens i mina tankar klarar av att vara organiserad. Har försökt med att lyssna på en bok i headset när jag går. Men då mina tankar hoppar omkring likväl, så få de ändå mer uppslag av en bok i att inte bara hoppa, flyga, dyka och drunkna. Jag missar ju innehållet i boken, eftersom tankarna blir ändå mer kaotiske när de också får nya uppslag på nya tankar av boken.

Tur att mina hundar är vita, hade aldrig klarat av att se var de var annars på min mörka morgontur. Hon med bara en hjärncell (enlig min son använder hon den för att hålla örat uppe med) har kommit i trotsåldern igen!!! Nu ett tag så gick det att få in henne i bilen utan alltför stora problem. Det går inte längre. En morgon kom jag på mig med att ryta till henne, när jag hade försökt i 20 minuter att fånga in henne för att lyfta in henne i bilen. Då började jag med att koppla henne igen flera 100 meter för jag kommer till bilen. Undrar hur många hjärnceller jag har för att fundera ut att det går att överlista en hund med en hjärncell.