Snart Sveriges nationaldag

Annandags pingst i dag och Sveriges nationaldag imorgon. Jag har tyvärr ingen flagga, så jag kan inte hissa en flagga i morgon, men jag är stolt över att vara svensk. Jag är stolt över att vi i Sverige har tagit in så mycket flyktingar som vi har gjort. Att vi försöker så gott vi kan i alla fall. Att det kommer en del problem som vi har svårt att lösa på köpet är ju nog så naturligt.

Tänk om det inte fanns religioner så bra vi hade haft det i världen då, eller hade vi börjat slåss om något annat då. Jag har svårt för att förstå att så många intelligenta människor inte kan acceptera att när livet är slut så är det slut. Att vi inte är så viktiga för att världen skall överleva så att man måste ha något efter livet också. Att vi inte kan se att vi bara är en liten kugge, mindre än ett stoftkorn i det stora hela.

Att det faktiskt till och med finns människor som är intelligenta och annars logiska som inte tror på evolutionen och istället väljer att tro på att en Gud skapade världen. Så många ovedersägliga bevis på att det inte gick till så, men ändå så väljer de att tro på en saga. Tänk bara det här med Jesus, han som gick på vatten osv. Han har ju också bevisligen funnits och han var säkert en god och snäll människa. Inte bara förstås, historien berättar ju också att han inte bara var snäll. Hur många kvinnor var lika snälla och goda som han. De blir aldrig upphöjda till någon Guds dotter eller så. Prata om männens historia. Jesus var i alla fall en bra PR-man. Han fick många att skriva om sig och att prata om honom. Tänk hur det är i dag. I dag får vi ju via journalister och alla nyheter som färdas väldigt snabbt veta lite mer än vad vi önskar. Läser dagligen i tidningen om bagatellartade händelser som om det var stora nyheter. Vad skulle IS gjort på Jesus tid, de hade inte fått så mycket reklam via sina terrordåd. I dag får vi veta varje gång något har skett. Också om det bara var en som blev skadad. Då menar jag inte att alla liv är lika viktiga också IS-soldaternas. Men på Jesus tid så hade det ju tagit flera år för att man skulle veta vad IS gjorde bara några 100 mil från det stället som de gjorde det på.

Men om vi inte hade haft Jesus, så hade kanske inte korsriddarna skövlat, våldtagit och mördat för att tvinga folk till att tro på samma sak som de själva gjorde. Om Allah, Buddha osv inte heller hade funnits, så hade väl trädgudarna segrat och kanske också asagudarna. Vi har i alla tider haft svårt för att acceptera att vi lever så länge vi lever och sedan är vi döda, liksom hundar, flugor, fåglar osv. Vi vill vara viktigare än så och upplever att annars är livet på något vis onödigt. Det är det ju inte vi för ju livet vidare och världen oavsett om vi själva skaffar barn så deltar vi ju att få barnen att växa upp och leva vidare via sina barn i all oändlighet. Kanske vi får en ny istid som släcker ut en del av världen, men som med stor sannolikhet kommer också då att föra något vidare. Det är en svindlande tanke, liksom att tänka sig oändlighet som vi säger om universum. Det är lite för stort för vår hjärna att fatta. Det är väl det som gör att vi helst vill ha någon forma av begränsning i ett paradis eller något liknande. Det är för mig lika ofattbart att tänka sig ett paradis eller helvete efter döden, hur fullt skulle det vara? Det borde ju vara lika oändligt som universum i så fall.

Många tankar, någon som sjunger att han har gjort upp med Gud, hur kan man göra upp med något som inte finns, ja, man måste alltså åter låtsas att något finns. Jag är i alla fall stolt över att vara svensk, även om jag skulle önska att hela världen var ett och att alla om man nu måste tro på något, i alla fall skulle tro på samma sak. I Sverige är det i alla fall tillåtet att säga att man inte tror på något, att man är ateist, det är det inte i alla länder, så därför är jag stolt över att vara svensk.