Syskonbesök

Systrar och en svåger i lite olika klädstilar.

Mina 2 systrar och min favoritsvåger har varit på besök hos mig. Både deras barn och mina barn var tydligen lite oroliga. Ringde och hörde hur det gick. De har minnesbilder av att alltid någon av oss fick den andra till att gråta. Speciellt kommer de ihåg julaftnar när vi hamnade i någon form av diskussion som medförde att en av oss sprang gråtande ifrån bordet. Det var nog aldrig samma problem för oss 3 systrar som det var för våra barn. Vi var alltid vänner igen nästa dag. Jag själv har ju alltid haft stora problem med att komma ihåg att jag har grälat med någon. Det gjorde alltid mina vänner lite konfunderade, när vi hade bråkat riktigt ordentligt i skolan, men efter middagen så tog jag kontakt igen som vanligt. Det handlade aldrig om att jag hade förlåtit dem eller att de hade förlåtit mig. Det var mitt dåliga minne. Jag hade glömt att vi bråkade. Så har det nog varit med mina systrar också.

Vi hade jättefint samman denna gången också. Vi är absolut inte eniga om vad vi menar eller om våra värderingar och kan få igång hetsiga diskussioner, men jag troddde det var vanligt med syskon. Vi kan dock också se att vi inte kommer att kunna förändra varandra, så antingen får vi acceptera att vi är olika eller så får vi sluta att umgås och det älskar vi varandra för mycket för. Jag vill aldrig vara utan dem.

Denna gången var det faktiskt ingen som grät, även om en av systrarna skall reda ut allt, och då menar jag verkligen allt. Om man tog ett suddgummin för henne när man var 10 år så måste hon reda ut det om och om igen. Hon lider faktiskt inte av dåligt minne. Min andra syster kommer ihåg allt viktigt som årtal, kemiska formler och sådant. Inte så konstigt att min utmärkande egenskap var att glömma allt fort och lätt. Det var ju alltid någon av mina systrar som höll reda på saker. Så är det att vara yngst.

De var bägge rädda för att bränna sig här, en mer än den andra. Det innebar att jag gick med linne och shorts, de med långbyxor och anorak. En av dem gled på en Sandvall på stranden, ned i Medelhavet. Jeansen helt blöta. Hon försökte med spelad värdighet gå vidare, men saltvattnet gjorde att jeansen gjorde lite ont och sved i skinnet. Faktiskt, hon tog av sig jeansen, gick i trosor och anorak. Såg lite konstigt ut, och jag hade aldrig trott at den systern någonsin skulle vandra offentligt i trosor med eller utan anorak.

Vi hade några härlig dagar samman och jag tror att de faktiskt vågar att komma tillbaka.

Nu skall jag snart iväg och lämna in hundarna på klippning. (Det behövs, Fluffy badar i Medelhavet så ofta hon får en chans, nog inte så bra för pälsen).

Sedan skall jag till Abaco Advisers och höra mig för hur jag skall göra för att bli fastboende här. Stora beslut, men måste om jag inte bor i Norge 6 månader av året. Jag tror inte att min son vill ha mig boende hos sig i 6 månader varje år, hur gästfri han än är mot mig. Jag har ju inget annat boende i Norge, så jag måste nog fatta ett beslut.