LÄGG TILL INNEHÅLL

Jag kan inte lära mig spanska.

Nu är jag nästan säker på att jag inte kan lära mig spanska. Jag kan troligen inte heller lära mig något annat nytt språk. Jag har för andra gången gått ifrån min intensiva språkkurs i frustration. Jag hade ju anmält mig till intensiv spanskakurs. 4-5 timmar per dag i 14 dagar nu och 14 dagar i juli. Förra torsdagen gick jag ifrån lektionen. Märkte ju att jag inte kunde hänga med. Då var vi 5 elever  i den klassen som jag var med i. En nybörjarklass i spanska. Det hjälpte inte mig mycket att det var en nybörjarklass. Jag satt som ett stort frågetecken. Lärarna pratar bara spanska. Men förrra veckan kunde de i alla fall säga ord också på engelska, när man inte förstod.

Denna veckan var det en ny manlig lärare som vägrade att säga orden på engelska. Jag förstod inte någonting. Denna veckan var vi dessutom bara 2 i klassen. Nästan privatundervisning. En tjej från Kina skulle också vara med, men hon kom aldrig. Kan det vara så att hon kände det som jag efter förra veckan. Hon hörde aldrig av sig, så det vet vi inte.

Min frustration kommer när jag skall lära mig nya ord i dag, när jag inte kommer i håg ett enda ord (nästan) som jag lärde mig igår. Jag måste nog börja om från dag ett om jag skall komma ihåg något. När då läraren kräver att man inte får säga något om det inte är på spanska, så blir jag ju ganska tyst. Vad skall man säga när man inte har ord för att säga något. Jag bara gav upp och gick. Känns inte bra att ge upp, men jag klarar inte av att inte komma ihåg något. Blir så frustrerad att jag håller på att koka över. Känner alla mina nerver på utsidan av kroppen. De liksom kryllar ihop sig fram till att jag inte kan sitta stilla. Måste gå. Han (läraren) alltså pratar om oregelbundna och regelbundna verb och jag kommer ju inte ihåg ett enda verb. Inte så mycket mening med att lära sig böjningar på olika verb, när jag inte kommer ihåg verben ens. Klarar faktiskt böjningarna bättre, de har jag på ett eller annat vis lyckats att lära mig, men vad hjälper det att jag vet att ett verb slutar på o i jagform, när jag inte kommer ihåg verbet.

Läraren bad mig att sitta igen när jag reste mig och på engelska sa att nu går jag. Han undrade över vad som var problemet. Jo alltsammans, men han kunde ju inte förstå det. Nej jag förstår faktiskt att han inte förstår, han kan ju spanska. Jag kan inte spanska.

Hundarna blev ganska glada när jag kom hem så tidigt. De har nog inte alls tyckt om den nya ordningen, där jag inte hinner gå på stranden med dem på morgonen. Och huset behöver ju också städas ser jag nu. Skall kanske lägga spanskan helt åt sidan, då jag har levt med den nu i 1 1/2 vecka. Jag gick ju faktiskt tillbaka på fredagen i förra veckan, även om jag hade tänkt att ge upp. Kanske jag går tillbaka i morgon också. Har ju betalt en del pengar för kursen. Försöker redan att motivera mig igen, men vet inte om det är någon mening med det.

Känns lite bra att skriva av sig frustrationen. Kan kanske tänka att öva lite på spanska ord utan att böja dem i regelbunden eller oregelbunden form. Dessutom säger de att vi inte kommer att lära oss imperfekt eller futurum på lång tid eftersom det är mycket svårare. Jag måste alltså hålla mig till presens när jag skall försöka snacka. Allt som hände i går och som kommer att hända i morgon, har jag inte en chans att säga.

Nu skall jag öva på lite glosor.