Värmebölja

Det står i tidningen här att det är ovanligt varmt för årstiden. Det innebär att det är ca 27 grader klockan 23:00 och har sjunkit till 24 grader klockan 07:00. Mitt på dagen skall vi inte prata om värmen. Nu har jag ju varit här i snart 4 månader och kunnat vila siesta utomhus varje dag. Nu går jag in och sätter på aircondition för att klara av det. Det är dock underbart att hoppa i bassängen speciellt lite sent på kvällen eller tidigt på morgonen då bassängen är like varm som luften.

Fluffy har slutat att förstå att hon är sjuk. Känner av hennes ADHD mer nu igen. Skulle kanske inte har gett henne medicin. Hon blir bara piggare och piggare. Veterinären sa att hon skulle vila, men det har hon tydligen inte hört. Nu har jag gett upp och åker till stranden på morgonen igen. Går visserligen inte lika långt som innan med henne. Hon springer som vanligt flera 100 meter framför mig och Pippi håller sig mer i närheten av mig. Antagligen för att hon är säker på att jag kan rädda henne från andra hundar. De här två är väldigt olika med sina rädslor. Fluffy tror att alla människor skall slå henne, så om hon går fram till någon som lockar henne med godis så kryper hon sista biten. Hon föredrar att inte hälsa på någon människa. Jag är säker på att om någon från någon djurskyddsförening såg henne så anmäler de mig för djurmisshandel. Hon ser ju ut som att hon är uppfostrad med slag. JAG HAR ALDRIG SLAGIT HENNE. Men vem vill tro på det när de ser henne. Det har ju inte blivit bättre av att jag nu faktiskt får tvinga i henne den flytande medicinen (3 stycken), som jag måste hålla fast henne hårt och spruta in i hennes mun. Hon kommer nog att hata ännu mer när man tar tag i henne efter den här kuren. Fluffy älskar dock alla hundar. Vill fram och leka och nosa på dem när de kommer i hennes närhet. Alla hundar älskar dock inte alla hundar. Hon har inte helt lärt sig att tolka detta faktum så ibland håller jag bara tummarna för att en hundhatande hund inte skall äta upp henne.

Pippi däremot älskar alla människor och springer fram till dem och hoppar upp på dem och ser bedjande og lite förvånad ut med sitt uppåtstående öra. De flesta skrattar ju när de ser henne. Hon ser ju lite konstig ut med sitt öra och när hon dessutom tittar på dem med ögonvitan som bara hon kan, så liknar hon ju bara mer en gremling än en hund. Men, och ett stort men hon är säker på att hundar äter upp henne om hon kommer i närheten av dem. också väldigt små hundar. Storleken har inget att betyda för henne. Små yorkshireterrier eller stora Grand danois, samma sak. Rädd blir hon, det är då hon springer till mig istället för till andra människor. Hoppas på att jag skall lyfta upp henne och rädda henne. Det är helt säkert enda orsaken till att hon alltid håller sig i närheten av mig. Ja människor är ju också olika, så varför inte mina hundar.

Annars jobbar jag fortfarande med att lära mig att bli pensionär, det är inte så lätt som man kunde tro. Vad gör man när man inte behöver göra något. Jo, jag blir bara latare och latare. Skyller just nu på värmen, men det är nog inte hela sanningen. Säger till mig varje kväll att nu måste jag kanske göra något. Stolarna till matbordet utomhus har börjat gå sönder. Man hamnar på marken när man försöker sätta sig i dem. Plasten håller nog inte i värmen. Har nu i flera dagar tänkt att jag kanske skulle komma iväg och se på några nya stolar, som kanske inte är lika ömtåliga. När dagen och värmen kommer så fördriver jag bara tiden, tänker att nu kan du åka till något köpställe och se på stolar, men finner många hinder, eller kanske inte ens det, jag bara gör det inte. Sätter mig inte i bilen och kommer iväg. Går omkring här hemma och träffar alltså inte heller en enda människa. Har nu slutat att klä mig vettigt heller. Går omkring i trosor. Badar naken för att slippa torka trosorna efteråt. Är väl skönt på ett sätt, men också lite slött. Undrar var det skall sluta. Kommer kanske att se det som normal och åka och köpa mat iklädd trosor. Får nog akta mig lite så att jag inte börja glömma bort att man skall ha kläder på sig när man är ute bland folk. Man vet ju inte helt när demenser kommer smygande.