Jag får besök

Fluffy är nu friskförklarad. Jag anlände till veterinär, kom in efter en stunds väntan samman med en hund och en äldre man. (Kanske lite yngre än vad jag är). Hunden hade nästan tappat all pälsen och den pälsen som var kvar var väldigt tunn. Man såg faktiskt på långt håll att den hade skabb. Jag ville inte vara oartig, men inte heller att Fluffy skulle hälsa på den. Jag höll i henne, tog upp henne i knäet. Hon protesterade, men jag höll. Som tur var så tittade inte mannen upp överhuvudtaget. Han kom in först, sedan jag. Jag såg at bänken torkades av med antibakteriell lösning. Tur var det, hade inte lust att få ännu mer problem på Fluffy. Kanske var min oro onödig. Tycker dock att Fluffy har kliat sig en del sedan vi kom hem. Säkert min paranoia. Veterinären frågade hur hon var och jag meddelade att hon hade fått tillbaka sin ADHD, uttryckte mig kanske inte helt så. Han kände igenom henne, sa att hon fortfarande hade ett ställe på ryggen som gjorde ont och att jag skulle fortsätta med de medicinerna hon hade fått för det. Han sa alltså att hon nu var frisk från sin hepatit. Jag blev lite osäker. Hur kunde han veta det. Skulle jag sluta med dietkosten osv. Ja, sluta med allt utom tabletterna för ryggen. Jaha, det var det, alla mina kunskaper om hepatit försvann, så lätt var det alltså. Man måste ju lita på de som har studerat detta, eller???

Fluffy är i alla fall lycklig att hon slipper all medicin, tror jag. Hundar lever i nuet, så jag är väl ganska säker på att hon inte reflekterar över det obehaget.  Det regnade också igår, lite av och till hela dagen, sammanlagt blev det nog 10 minuters regn. Så nu har det nog regnat färdigt för denne sommaren, kan man tänka sig. Det var visserligen 35 grader varmt, så regnet hade ju nästan avdunstat innan det hann att nå marken. Blev dock lite vått och man hörde lite åskmuller i bakgrunden.

I dag är både jag och hundarna lyckliga, de vet i och för sig inte om det ännu. Men om någon timme skall jag åka och hämta min son och två av hans barn och en väninna till det ena barnet. Jag gläder mig och längtar efter att krama om dem. Skulle gjort paella till dem och hade tänkt att förbereda det innan de kom. Man kan dock inte äta utomhus förrän vid 21:00 -22:00 på kvällen på grund av värmen. Min son ville klart inte det, han som älskar att laga mat bad mig om att vänta tills de kom. Ja, ja jag lade i alla fall räkorna i blöt i saltat vatten. Här ner kokar man inte räkor som vi är vana vid och därför lägger jag dem i saltat vatten. Allt annat får alltså vänta. Det är ju alltid kul att laga mat med min son, då han gör det till en speciell upplevelse oavsett vad han lagar. Att lag mat med honom är som ett äventyr. Han gör en saga eller en historia av matlagningen varje gång.

Hans son som också kommer fick sitt körkort i går, ja han fick inte det, han får vänta på själva körkortet 14 dagar, men han har klarat teori och körning. Fantastiskt nu har jag 3 barnbarn med körkort. Kunde man väl inte tror när man bytte blöjor på dem och det var ju inte så länge sedan, tycker jag.

Har också suttit i telefon med personalavdelningen på sjukhuset på mitt tidigare jobb. En av psykologerna har anmält ledare och en sjuksköterska för mobbning och trakassering och sagt att jag kunde vittna om det. Det har jag alltså gjort i dag per telefon. Jag kunde ju klart skriva under på att han hade blivit utsatt för det, liksom jag också blev den sista tiden plus en annan psykolog. Personalavdelningen verkade att vilja ha det till att man var oense om det fackliga innehållet och att det inte var mobbning. DET VAR MOBBNING. Är lite intresserad av hur detta kommer att falla ut. Det fick dock så mycket att röra sig i mitt huvud kring den sista tiden på mitt tidigare så älskade jobb, att jag faktiskt inte sov en blund i natt på grund av att jag tänkte på alla saker som skedde. De hade ringt och förvarnat mig om att de skulle ringa i dag. Har faktiskt lite svårt att släppa det fortfarande, men nu skall jag istället tänka på mitt besök.