Födelsedagar

En tur till La Zenia.

Idag är jag liksom mitt emellan två födelsedagar. Igår fyllde mitt äldsta barnbarn 26 år och på tisdag fyller min äldsta son 48 år. Det känns helt okej att min son fyller 48, har ju anpassat mig efter att min dotter fyllde 50 för något år sedan. Men att mitt älskade barnbarn fyller 26 känns nästan lite för mycket. Det var ju verkligen inte så länge sedan som hon tröstade mig med att hon skulle cykla till mig när jag gråtande kramade om henne när jag skulle flytta till Norge. Hon hade då fått sin första cykel, en trehjuling. Jag lovade henne då att jag alltid skulle vara hos henne när hon fyllde år efter att jag inte var där när hon fyllde 4 år. Det löftet har nu gått ut på datum. Jag tror att jag fortfarande är välkommen, men det är på ett vis inte lika viktigt för henne med födelsedagar, tror jag i alla fall. Nu skall jag faktiskt åka och fira min sons födelsedag i alla fall samman med honom och hans familj. Det har jag inte gjort varje år.

Man skulle kunna tro att det blev väldigt lugnt och tyst när mina gäster åkte i förra veckan. Men nej. Mina grannar tyskarna till höger om mig har tydligen fått invasion av barn, hörs som det befinner sig ca 20 barn och två vuxna där inne. Ganska högljutt i alla fall. Morgonen fram till ca 10:00 är ganska lugn, men sedan börjar lekarna i vatten och på land. Klart så trillar någon och skriker då ändå högre, men också utan skader så hörs det som ett mindre barndaghem, hela tiden, och då menar jag hela tiden. Väldigt skönt att höra ljud här. Mina gäster menade att det var så lugnt och skönt här hela tiden, de skulle vara här nu. Igår kväll gick jag faktiskt in för att vila öronen lite. Ungarna la sig ju aldrig, höll bara igång fram till att de vuxna satte igång med sin fest. Då blev det mer sporadiska barnljud och mer vuxenljud. Det var faktiskt mer än 2 vuxna där, men de hade inte hörts på dagen. Kanske de också gick in och vilade öronen, kanske ögonen också, men på dagtid. Jag undrar hur de har plats till alla därinne. Belgarna till vänster har också landat nu. Där hör man inte så mycket från det håller. Engelsmännen framför mig är också tysta och lugna. Tror att det är därför jag reagerade med överväldelse för så mycket ljud att de flesta här är väldigt lugna. Jag vet ju att engelsmännen framför mig har skrivit till mig när mina relativt stora barnbarn har varit härnere med sina vänner att huset står fortfarande. Kan tänkas att det har varit mycket ljud härifrån under den tiden.

Det har blivit kallare nu, bara en bit över 30 grader. Upplevde att jag ville ta på mig en jacka när jag åt frukost och såg då att temperaturen bara var 24 grader. Börjar undra hur jag skall klara mig i Sverige. Har ju faktiskt inte vinterkläder här som jag kan ta med mig. Räcker det med långbyxor och tröja eller behöver man dunjacka och raggsockor?

Tidigt tisdag morgon åker jag alltså till Sverige. Skulle landa i Karlstad men flygbolaget hade fått ändrade betingelser så jag fick inte ha hundar med på det planet. Landar nu istället i Stockholm. Det innebär att min son har en ganska lång väg att köra för att hämta mig. Känns lite dumt att inte själv ha bil där så att jag själv kan köra. Men på kvällen, då det är hans födelsedag så är jag säker på att jag får äta kräftor, det brukar vara stående på hans födelsedag. Vet ingen som kan klara av att äta så många kräftor som han gör. Kan det bero på att han ju är född precis när kräftsäsongen börjar. Själv brukar jag tröttna på att skala dem efter så där 6-7 kräftor och istället äta mig mätt på annat. Men de är underbart goda och jag älskar allt som hör till kräftätningen, haklapparna, hattarna, dukarna och snapsvisorna. Klart också lukten av dill och kräftor. Till och med surströmmingen som ofta smyger sig in på kräftkalasen tycker jag om. Visserligen tar surströmmingslukten överhanden över dillukten från kräftorna. Färgerna är ju också underbara. De mörkröda kräftorna med de gröna dillblommorna och alla andra färger som blandas in. Kräftsäsongen tillfredsställer verkligen alla sinnena, lukten, synen, smaken, känseln (när man skalar dem) och hörseln, (snapsvisorna). Skall bli härligt att igen få uppleva en svensk kräftskiva. Det var något år sedan.