LÄGG TILL INNEHÅLL

Att säga adjö

Någon klok man sa att skiljas är att dö en smula. Tog adjö i går av mina bästa vänner i Norge. Vi hade en underbar kväll, med fantastisk god mat och fantastisk gott sällskap. Slutet gick dock för mig i avskedets tecken. Det blev klart en del tårar för mig, som vanligt. Jag har ju lätt för det, att gråta alltså också inför fina saker.

Men det är ju inte så att vi aldrig träffas, men vi kommer att bo långt från varandra. Jag har alltid haft en dröm om att man skulle kunna samla alla de människor som betyder mycket för en på samma plats i världen. Det hade varit underbart. Alla skulle ha sin egen plats, men att man kunde träffas när man hade lust och utan att planera i förväg.

Jag har ju flyttat några gånger i mitt liv. Räknade efter en natt när jag inte kunde sova, kom fram till ca 18 – 19 gånger och då räknar jag inte med när man gick på folkhögskola och liknande. Borde vara proffs på att flytta, men blir lika övergiven varje gång hur kaosartat allt blir. Fördelen att flytta är ju att man alltid träffar på många nya underbara människor som man aldrig hade mött om man bodde på samma ställe. Nackdelen är dock att man måste också skiljas från underbara människor när man flyttar från den orten. Jag har ju lärt mig också att även om man försöker hålla kontakt, så blir det aldrig detsamma.

Det här blev lite sorgligt och min dotter har ju sagt att jag inte skall skriva sorgligt, utan humoristiskt. Det fungerar inte helt för mig alltid, men jag kan oftast skratta åt det efteråt.

Mina eviga tårar kan man ju bara skratta åt. Som mitt äldsta barnbarn sa för många år sedan: ”nu gråter mormor igen, det är inte så farligt, man behöver inte bry sig” Hon hade så rätt. Tårar bara kommer och går.

Nu skall jag igen sätta igång med att tömma huset här. Vet snart inte var jag skall börja, går mest runt. Min son har hjälpt mig en del. Saker som jag tycker var fina och som jag tänkte att kanske någon annan kunde ha, satte han utanför en container, så att någon kanske kan plocka dem och glädja sig åt dem. Jag tycker att jag hade ca 10 plastlådor med fina saker, han tyckte att det var 2. Jag undrar vilka han tyckte var värdefulla, helt säkert inte samma som jag. Bra att inte veta allt och att släppa kontrollen, annars vet jag inte hur jag skulle kunna flytta överhuvudtaget. Hade varit fast med mina saker på samma ställe hela livet. Hade i så fall inte haft ett så rikt liv.

LÄGG TILL INNEHÅLL