LÄGG TILL INNEHÅLL

”Ta en sjukdag”

Hästar på playan en tidig morgon.

I torsdags när jag vaknade så kände jag att jag inte orkade gå upp och köra till stranden. Det var en sådan där uppvakning när man bara känner för att ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. Tänkte bara en massa negativa tankar, kallas att vara ”deppig”, alltså inte deprimerad men inte ha lust till något. Jag tänkte en stund kring att om jag hade varit i arbete så hade jag känt för att ta en paus från omgivningen och allt. Nu är jag ju pensionär och har inget jobb som jag måste göra så hur gör man då. Kan man ”ta en sjukdag”, ja det kan jag ju. Hur känns det när man faktiskt i verkligheten inte har något som man ”skubbar” från. Men hur som helst bestämde jag mig för att pröva att ”ta en sjukdag”. Jag gick alltså inte upp ur sängen, jo, det gjorde jag ju för hundarna måste ju ut. Den lille med en hjärncell har inte förstått att man inte kissar der man sover, så hon kissar i sängen om man inte får ut henne. Upp alltså, öppna dörren och kasta ut hundarna, sedan igen lägga mig i sängen. Njut, sa jag till mig själv. Idag kan jag göra precis som jag önskar, alltså ligga kvar i sängen. Utan att ringa till jobbet och säga att jag är förkyld eller något först, alltså utan att få dåligt samvete. Det kändes faktiskt inte lika njutbart, inte så länge i alla fall. Det blev tvärtom väldigt tråkigt, ganska så fort, men jag höll fast i att jag skulle pröva att inte göra något. Hundarna fick bajsa och kissa på tomten, den dagen och jag ursäktade mig med att det står i maltesers bruksanvisning att de inte behöver så mycket motion. Det verkade som om mina hundar inte har läst den bruksanvisningen. Visst kissade de och bajsade på tomten, utan problem, men efter en stund så hoppade de på mig, slickade mig och började att småskälla. Något som de faktiskt inte gör så ofta, skäller alltså. De villa alltså inte tillbringa morgonen i sängen. De ville gå ut och gå. Jag fick ge upp och ta dem på en kortare promenad än vad de är vana vid. Tillbaka i sängen. Gick upp och gjorde faktiskt inte något på hela dagen, lyssnade på en bok, stickade lite. Det var lite regn i luften och mulet, så jag behövde inte ens ta simturen i bassängen. Kan det vara vädret som gjorde mig ”deppig”. Vi hade ju denna veckan regn och mulet i 4 hela dagar. Inte så mycket regn, men mulet och grått. Solen kom bara fram i kortare perioder. Bassängen blev kallare, bara 24 grader, för kallt att bada i. Luften höll sig på dagtid kring 27 – 28 grader och gick ner till 20 grader på natten. Det kändes kallt. I början var det ju ganska skönt att få ner temperaturen lite, men det gick fort över. Nu var det bara ”deppigt”. Kanske tur att jag bestämt mig för att pensionera mig i Spanien. Hur skulle det ha sett ut om jag var i Norge eller Sverige. Regn, rusk och iskall vind i flera dagar, till och med i månader. Då hade jag nog inte bara varit ”deppig” utan till och med blivit deprimerad.

Är det extremväder när det är molnigt och regnigt i Spanien i slutet av augusti. Vi pratar ju hela tiden om extremväder nu för tiden. Harvey stormen i USA kallas ju för det och allt skylls på den globala uppvärmningen och med den miljöförstöringen. Jag läste att det 1903 var väldigt mycket allvarligare än Harvey. Då dog tydligen fler än 8000 personer. Handlade det också om den globala uppvärmningen? Många tankar flyger i huvudet, vad menar man med extremväder. Ja, tänk på istiden, det kallar jag extremväder. Men den kan väl knappast skyllas på miljöförstöringen, även om man måste säga att isen nog förstörde många miljöer och utrotade djur på löpande band. Kan det vara så att väderväxlingar också måste ses som ett normalt fenomen. Nu skall jag inte närma mig Trump för mycket i mina åsikter och meningar. Jag menar inte som han att vi inte skall försöka att göra så mycket som möjligt för att förhindra att miljöförstöringen går snabbare. Tvärtom skall vi nog försöka att hjälpas åt, men vi kan inte göra om en hel värld som har byggts upp på att vi måste ha bilar, elektricitet osv för att den skall fungera. Vi kan helt säkert inte leva vidare allesammans om alla skulle få för sig att flytta ut på landet, inte köra bil, leva av naturen. Det hade nog medfört en massdöd i svält, om våra fabriker slutade att producera och vi slutade att röra på oss. Vi kan nog inte vrida tillbaka klockan utan måste nog bara göra vårt bästa, men också acceptera att det är så här vi har det i dag. Och att det faktiskt är ganska bra som vi har det i dag.

Min ”deppighet” gick över. Jag tog en sjukdag och förstod att det faktiskt kanske inte var det jag behövde, utan mina rutiner, även om jag inte har så många som tidigare när jag jobbade, så har jag ju likväl utarbetat en del rutiner. Utan dem hade jag ju inte kunnat ta en sjukdag.