LÄGG TILL INNEHÅLL

Ännu en morgon på stranden.

Min granne på tidig strandpromenad

Igår drack jag alltså hemgjord Mojito samman med grannen och hennes två döttrar. Den var underbart god och 270 kalorier (minst, vet inte helt hur mycket kalorier det är i en hemgjord Mojito, men jag njöt varenda kalori). Jag hade ju hört en del om hennes ene dotter som gjorde att jag väntade mig något värre än vad det var. Hon var bara trevlig mot mig och hennes andra dotter var lika välkomnande som hon själv är. Öppna och positiva människor. Samtalet flöt, även om det var på knagglande engelska. Grannen menade att hon slappnade av också. Bra. Efter Mojito så fick jag äran att låna hennes lilla hund Fleur. Hon bekymrar sig över sin hund mer än om hon vore en baby. Har henne med överallt och kan inte gå på restauranger som inte tillåter hundar. ( de flesta tillåter dock hundar). I dag skall de 3 åka till La Zenia, ett stort handelscenter i Torrevieja och hon hade som vanligt tänkt att ta Fleur med sig. Jag menade att hon har det bättre hemma än att gå omkring i ett varmt handelscenter med många människor. Grannen är dock rädd att Fleur skall gråta om hon är ensam hemma. Därför fick jag låna henne igår så att hon kunde höra att hon inte gråt om hon var hos mig. Hon lade sig gott tillrätta på golvet och gråt inte alls. Visserligen hade jag mutat henne med leverpastej, men i krig och kärlek är ju allt tillåtet. Jag får alltså äran att passa henne idag när de åker till La Zenia. Inte illa.

Jag undrar lite över varför vi är så inställda på att det är vårt fel om inte våra barn uppskattar allt kring oss. Jag tänker att det har något med att de en gång var våra babys. Tolkar allt de gör och säger som om det handlar om att vi måste byta blöja eller ge dem mat om de inte är glada hela tiden. Vi accepterar inte helt att det är deras eget ansvar om de har det bra eller inte när de har passerat 18 års gränsen. Vi måste nog jobba med oss själva inte hela tiden tänka på hur de har det, det är nog först då vi kan slappna av och njuta av deras sällskap.

Då grannen gärna vill komma iväg lite från sina döttrar följde hon med mig på stranden imorse tidigt, klockan kvart över sju. Hon sa i alla fall att det var skönt. Hon sade också att hennes dotter hade varit avslappad och glad samman med mig, något som jag också upplevde och att hon inte hade sagt något negativt om mig efteråt. Det kan ju ha varit en efterkonstruktion, inte säkert att hon hade behövt att säga det till mig även om hon hade sagt något negativt. Och varför skulle hon, allt behöver man inte få höra. Jag väljer dock att tro på det för då mår jag bäst och det är väl det som är viktigt för mig. Vi träffade som vanligt ”gänget” på stranden. (Gänget på stranden är de som går samma runda och vid samma tid varje morgon). Så grannen fick en chans att prata spanska och det älskar hon. Hon är väldigt bra på spanska. Jag är kanske inte den rätta i att bedöma det, jag kan bara uppleva att hon pratar spanska (tror jag) och att andra verkar att förstå vad hon säger. Blir lite avundsjuk. Försvara mig själv med att franska och spanska är mer likt än vad svenska och spanska är och att det är därför hon har lärt sig MYCKET mer än vad jag har gjort. Är inte säker på att det är hela sanningen, men en ursäkt för mig som jag kan köpa.

Jag kom nog upp i mer än 700 till 800 kalorier igår, men inte så mycket över det till trots för Mojito. Åt också en korvskiva inne hos grannen och några blåbär och hallon. Var duktig avstod från kakan hon också bjöd på. Klapp på axeln. Åt mycket tomater, ca 250 gram. Tomater är fantastiskt bara 18 kalorier i 100 gram. Kan äta mycket av det. Unnade mig också två ägg framför TV:n igår kväll, men klarade av att avstå från nötterna. Satte mig utomhus när det var mörkt ca 23:00 och tillät mig ett glas vitt vin. Inte tillåtet men trappar ner lite mjukt på vinet. Vågen hade nog inte rört sig imorse, så inte vet jag om förbränningen redan har gått in i viloläge. Eller så har jag en dålig våg. Skyller på det. Skall fortsätta lite till.