LÄGG TILL INNEHÅLL

Jag som vallhund.

En med en hjärncell och en anna med fler (inte såmånga)

Jag har ny varit hos veterinären med hundarna. Hon som har mer är en hjärncell skulle vaccineras. Det blev inget  av med det, de hade fått ett akutfall. Hon med mer är en hjärncell tror fortfarande efter 4 år att hon kan gräva sig ut genom bildörren, när man stannar bilen. Undrar hur det är med hjärncellerna. Den andra tror under hela bilresan att man kan gräva sig ner i sätet samtidigt som man låter som en kanariefågel. Jag tor att hon leker de 3 aporna, jag ser inte, jag hör inte osv. (Men låter. Kanske bara 2 av aporna)

Själv tror jag att jag har varit en vallhund i mitt tidigare liv. Jag rör mig helst ensam i större folksamlingar, som t ex marknader, köpcenter osv. Är jag där samman med flera, så får jag ångest. I Kaunas där jag var samman med 14 andra för någon helg sedan, gick det ganska bra. Men jag började ju redan på morgonen med att då hittar vi ett ställe på köpcenteret där vi bestämmer när vi skall träffas. De andra såg lite undrande på mig. Jag förstår ju nu efteråt varför, det var inga problem. De satt på en bar hela tiden där. Vi behövde inte göra några avtal.

Men problemen finns kraftigt förstärkta när jag är samman med mina barn och barnbarn. Ett barnbarn i taget går bra, men är det flera så försöker jag styra dem så att de skall se på samma saker. Har man träffat mina barn och barnbarn så vet man med en gång att det projektet är misslyckat. Tänk om alla var intresserade av samma sak, som t ex spelkonsoller, då hade jag vetat var jag skulle hitta dem. Nu vill den ene se på kläder, någon annan på pyssel, den tredje på sportsgrejor. Själv klarer jag ju inte av se på något i min iver att hålla alla på samma ställe. Det blir inte bättre med mobiltelefoner. Jag måste hela tiden ringa när jag inte ser alla. Var är du?, När kommer du? Där ser jag dig. Medan jag då letar rätt på en så har en annan försvunnit. Har försökt att gå sist, men de går ju inte på led. Har tänkt lite om man skulle skaffa sig ett sådant där rep som man har på dagis, där man kan binda fast alla. Hade varit underbart, jag hade vetat var de var allesammans.

Antingen är det vallhundsgenen som slår in eller så har jag blivit lämnad ensam kvar på stranden när Noak seglade iväg med sin ark.

Får jobba med saken.