Jag har alltid älskat att skriva och det finns många tankar som flyger genom mitt huvud som jag vill skriva ner ibland. Vill ibland skriva dagbok och ibland om saker som engagerar mig.
Idag har jag inte gjort så mycket heller. Tvättat en del efter mina gäster, strykit och handlat. Gått omkring helt enkelt. Känner mig rastlös och ur humör fortfarande. Blir bättre, det vet jag ju, men just nu är det inte helt topp. Hundarna är nog också på dåligt humör. Till och med himmelen sörjer med mig. Tankarna flyter inte. Vet liksom inte vad jag skall göra och då blir det liksom inget gjort alls. Vädret är grått och trist, har inte sett solen idag och det är väldigt ovanligt för att vara här. Vädret skall bli bättre och jag med det. Solen betyder väldigt mycket för mitt humör har jag lärt mig här. Simningen och roddmaskinen lockar inte heller. Jag kom mig i alla fall till stranden imorse, men det var inte lika kul att gå där när jag nu har vant mig vid att ha sällskap. Barfotadamen var där som vanligt och jag kunde på spanska påpeka att hon var utan skor och att det var kallt. Hon svarade mig med att säga att hon var barfota var en lång historia. Hon sade faktiskt på engelska: ”It is a long story”, men jag är ganska säker på att hon är spansk. Min tyske vän fällde några tårar samman med mig när han såg att jag var ensam igen, men menade att det kunde varit värre eftersom jag inte var i Sverige med snö och is och istället var ensam här där vädret är bättre. Han har ju rätt i det.