Idag har här inte varit hantverkare. Jag har alltså gått min promenad på stranden. Såg faktiskt en galning som badade. Det är definitivt inte varmt. Jag har svår för att se tjusningen i att hoppa i iskallt vatten, det är därför jag har installerat värme i min pool. Har också simmat idag, men romaskinen har ännu fått stå och vila. Ro kan jag faktiskt göra även när jag har hantverkare här. Har nu alltså solpanelerna uppmonterade på taket men arbetet med inkoppling och allt som skall göras och jag inte har en aning beräknade de inte bli färdigt förrän på torsdag. Jag har alltså fortfarande några dagar att gå omkring och känna mig som en främling i mitt eget hus. Njuter dock idag av att det är lördag och det bara är jag och hundarna här. Jag som egentligen älskar när jag har besök här. Men det är liksom inte samma sak.

Efter att ha läst dagens tidning snöade jag in på det där nya ordet hen. Jag trodde att det bildades för att definiera ett tredje kön, alltså de som inte känner sig varken som man eller kvinna. Idag upplever jag att det används istället för han och hon. Jag förstår inte helt vitsen med det, men började att läsa om det. Binär är alltså när man är man eller kvinna. Ickebinär är när man är varken eller. Binär transperson är en människa som identifierar sig som kvinna och är registrerad som man vid födsel eller tvärtom. Ickebinär transpersoner identifierar sig varken som man eller kvinna eller som både man och kvinna. Själva begreppet här innebär ju att det finns manliga och kvinnliga drag. Läste vidare man kan alltså om dessa personer säga: hen, den, hon, han, hin eller hyn. Då börjar det faktiskt att gå runt i huvudet på mig. Hur är en hen… osv. Hur är en man och hur är en kvinna. Då måste det alltså finnas begrepp som innebär att man är en man eller en kvinna. Hur känner man sig då när man varken är en man eller en kvinna. Förstår ni att det går runt i huvudet på mig. Gick alltså vidare med mina studier och lyssnade på ett debattprogram. Där sades det att ”Man föds inte till man, man görs till det”. En annan av debattörerna sade att i biologien ligger att män är mer dominerande, aggressiva, oberoende, hänsynslösa, riskbenägna och promiskuösa än kvinnor. Vem i hela fridens namn vill vara män om de skall uppfylla dessa kriterier. Samma denna sade att kvinnor är mer undergivna, diplomatiska, beroende, empatiska, trygghetssökande och sexuellt försiktiga. Jag vet inte vad jag skall välja. Jag tror definitivt att jag vill vara en hen under dessa premisserna. Då har jag väl möjlighet att plocka lite drag från den ene och lite från den andre, eller??

En annan sade att när kvinnorörelsen startade så uttalades det att män kunde bli impotenta av feminism. Jaha!! Det var det. Människosläktet kommer alltså att dö ut. Denne debattör som jag blev väldigt förtjust i nämligen Marcus Prifti sade också att det finns ett ”gammalt” mansideal som fortfarande lever kvar nämligen 1: tävlingsprincipen, skall vara bättre än alla andra om man så skall dö på kuppen. 2: autonomiprincipen, skall vara praktisk och emotionellt oberoende av andra. 3: behärska allt, om man inte vet något så skall hitta på något som låter trovärdigt. 4: homofobi, undvika allt som är fjolligt det kan vara en färg t ex och den bestäms av just det kvarteret där du bor. Bestäms alltså av omgivningen. 5:aggresionsprincipen, om man kan ta en kurva i 100 km/tim så skall man göra det. 6: lojalitetsprincipen, man skall prioritera kvartalsrapporten istället för dagislämningen. Tyvärr menar denna Marcus att vi inte längre har något behov av ett mansideal längre i samhället. Jag älskar honom. Skall definitivt försöka att få tag i hans böcker.

Det sades också i slutet av debatten att vi alla faktiskt har en sak gemensamt: ”Vi är alla födda av en kvinna.” Det kanske också betyder något. Ja, allt detta utifrån tankar om ”hen.” Jag är fortfarande feminist, kvinna och förvirrad.