Så många underbara människor det finns i världen. Igår jobbade jag alltså med mitt sociala umgänge i Spanien på doktorns order. Så trist att jag inte har gjort något åt det tidigare, men man skall ju aldrig ångra det som har hänt istället tänka framöver på allt fint som kan hända. Jag var alltså i Torrevieja igår och träffade människor i en social grupp. Jag, tillhörde faktiskt inte den gruppen eftersom det var en grupp för människor i Torrevieja, men jag hade fått tillåtelse att delta ändå. Och det var jag väldigt glad för. Det fanns två eldsjälar i denna grupp som lade ner massor av tid och engagemang på att få gruppen att fungera. De delade med sig av sina erfarenheter med glatt hjärta och berättade många fina historier. Jag som läst om att vuxna människor skrattar för lite. Barn skrattar tydligen i genomsnitt 300 gånger varje dag, medan vuxna kanske skrattar 15 gånger. Jag tror inte jag har gjort det ens. Det blir oftast så konstigt att gå och skratta för sig själv. Igår kväll skrattade jag dock minst 15 gånger. Det var också underbart att få prata svenska hela kvällen. Och det där med svenskhet, när man undrar vad det är. Det kanske bara är så enkelt som språket och att någon vet vad man menar om man pratar om gula rapsfält eller syrenernas doft. Plus naturligtvis midsommarstången. Nej, naturligtvis är det inte det, men i alla fall kul att få prata svenska och känna att man blir förstådd. Nu träffade jag ju svenskar från Umeå, Uppsala, Stockholm, Ängelholm och en del andra ställe. Tänk att man måste åka till Spanien för att mötas. Prata om att vi inte kan förstå varför andra nationaliteter också bildar sina små kotterier. Men oberoende om de nu var svenska, svarta, vita, gula eller röda så var det härliga människor jag mötte. Skall göra om detta. Man bara åker dit och träffas en gång i veckan, helt oförpliktandes, trivs samman och utbyter lite erfarenheter.

Men det föregicks av många tankar och förberedelser. Jag är ju som sagt ovan vid att umgås med människor som inte kommer och besöker mig och är här dygnet runt. Så förberedelserna var ungefär lika långa som om jag skulle till ett bröllop. Med det undantaget på ett bröllop känner man ju minst en, antingen bruden eller brudgummen. Det gjorde jag inte här. Skulle vara i Torrevieja klockan 18:00. Började duscha och förbereda mig mentalt redan klockan 14:00. Prata om förberedelser!! Ja, det var ju inte så att jag tog på mig en balklänning, ligger ju inte helt för mig ens på ett bröllop. Men likväl, lite nervös var jag nog. Skulle de tycka om mig. Ja, att ta chansen kostar ju inget. Jag behöver ju aldrig träffa dem igen, osv så gick mina tankar. Jag peppade mig och bekymrade mig om vartannat. Körde faktiskt hemifrån redan klockan 17:00 och för ovanlighetens skull tog faktiskt min GPS på bilen riktig adress med en gång. Jag fann fram också med en gång. Men där tog turen slut. Torrevieja vid sen eftermiddag finns det mycket folk och bilar i vid den här årstiden. Folk på väg ner till och upp från stranden, på väg att hitta en matbit, något att dricka, på väg att handla osv osv. Det var verkligen folk överallt och bilar. Bilar parkerade på varenda lilla lucka som fanns, och då pratar jag också övergångsställen, gathörn osv. Folk hade bara kastat sina bilar på gatorna. Körde runt och körde runt. Ja, det kanske fanns ett och annat gathörn eller övergångsställe, men jag är ju svensk. Som svensk kan man bara inte det. På grund av att jag alltså hade valt fel föräldrar och blivit uppfostrad i Sverige kunde jag inte hitta någon parkering. Gav upp och körde till den enda parkeringe jag egentligen känner till i Torrevieja. Där fanns plats och jag fick finna mig i att gå ganska långt, men det är ju bara positivt att få lite motion. Jag kom alltså försent även om jag verkligen hade börjat i god tid. Men det gjorde inte så mycket. Nästa gång skall jag satsa på den parkeringsplatsen direkt. För klart skall det bli en nästa gång.

12 barn och en tränare är räddade ur grottan i Thailand. Underbart. Det faktiskt också underbart att tänka sig att så många människor i världen har engagerat sig för 12 barn och en tränare. Jag tror att hela världen har hållet tummarna och också skickar en del tankar till den dykare med risk för sitt eget liv ordnade med luft och förnödenheter till barnen. Tänker naturligtvis också på alla de andra dykarna som gjorde samma sak, men överlevde. Skönt att tänka att vi har en massa hjältar i världen.

Eritrea och Etiopien sluter fred. Underbara nyheter. Världen blir bara bättre och bättre. Tänk så mycket vi bör vara tacksamma över. Världen svämmar ju faktiskt över också av goda nyheter, varför uppehåller vi oss så mycket och så länge vid de dåliga. Mycket lättare att tänka på allt som är fel istället för allt som är rätt verkar det som. Själv skall jag försöka att fokusera mer på det positiva och att börja skratta även när jag är ensam. Jag började med att lyssna på en del roliga poddar och också böcker som var skrivna av stand-up-komiker. När jag lyssnar på dem kan jag inte låta bli att skratta högt. Skall kanske undvika att lyssna när jag är utanför murarna som omger mitt hus, folk tittar faktiskt lite underligt på mig när jag plötsligt brister ut i ett gapskratt.