Hur tolkar vi världen?

Nu har mitt barnbarn och hans sambo åkt igen. Ensam igen förutom mina hundar. Mina belgiska grannar åker nästa söndag och engelsmännen lite senare. Därefter blir det väldigt lugnt och stilla här. Får dock besök själv av norska vänner i slutet av september. Jättebra. Igår var mitt barnbarn och hans underbara sambo iväg och mötte sina vänner utanför Torrevieja. Jag hade sådan tur att de därefter landade hos mig allesammans. Vi drack blått bubbel, åt lite godis och spelade kort varvat med bassängplask. Mitt barnbarn gjorde därefter en helt underbar paella på grillen. Hade en väldigt fin dag och kväll samman med deras vänner. Eftersom vi skulle upp tidigt och köra till flyget så var det direkt i säng efter att vännerna körde hem till sitt. De bodde lite söder om Torrevieja. Upp tidigt alltså och lämnade mina besök på flyget. Om si så där en halvtimme landar de i Sverige. De har visst tänkt att jobba direkt efter att de har kommit hem. Så jag hoppas att de fick möjlighet att sova en stund på flyget. Annars lär det bli en tidig kväll för dem. Själv har jag just tagit en tidig siesta efter turen till flyget och turen på stranden med hundarna. Jag, har det i stort sett väldigt bra, som inte måste iväg på jobb, utan själv kan känna efter i kroppen vad jag behöver. Det är ju bra, intalar jag mig, även om jag saknar mitt jobb fortfarande. Och naturligtvis känns det också lite extra ensamt i dag när jag igen har blivit ensam härnere. Det regnade och åskade när vi gick upp mitt i natten och dynorna till solsängen och stolarna var och är fortfarande ganska blöta. Jag måste nog byta ut de två solstolsdynorna nu som fortfarande skulle vara vita. Har köpt en brun och den fungerar. Men de vita blir helt mögelfläckiga så fort de har varit våta. Vet inte helt varför. Och nu ser jag verkligen att jag nog inte kan fortsätta med de vita. De ser helt förskräckliga ut idag. Solen har tittat fram igen och lovar ännu en varm och slö dag.

I tidningen läste jag om att Guldfynd hade fått kritik för att de använt en kräfta i sin marknadsföring. Någon reagerade på att man använder döda djur i sin marknadsföring för produkter som inte har med mat att göra. Det är alltså okey att använda döda djur i marknadsföring av mat, men inte av guld. Själv tyckte jag att annonsen var ganska kul. Kräftor har ju en sådan fin röd färg, så de passar med mycket inte bara med kräftlampor och haklappar. Jag undrar vad man skulle ha sagt om när vi pekar ut vilka humrar vi vill ha i ett akvarium och får dessa levande väsen i en plastpåse som vi går runt med och fortsätter att handla. Till och med min son tyckte dock att det kändes lite otäckt, när jag sade att vi skulle kanske åka hem med våra nya husdjur så att de fick en chans att komma i varmare vatten. Ja, visst är det lite otäckt och sänka ner de här djuren i kokande vatten, men gott är det!! Inte vet jag, men jag kan faktiskt inte uppbåda lika mycket empati för hummer, kräftor, räkor och så vidare som för många andra djur. Men jag är ju bonde genom födsel och har anammat att vi har en del djur för att kunna äta dem. Tycker dock inte om jakt, och blir väldigt upprörd när man skjuter elefanter för att få tag i elfenben. Har inte helt samma känsla för krokodiler och ormar heller. Man behöver väl inte direkt skor i krokodilskinn eller en väska i ormskinn, men jag kan inte bli så där väldigt upprörd över det. Det handlar nog om vad vi har lärt oss som barn i grunden. Och fler och fler blir ju numera vegetarianer. Det är säkert bra, men själv vill jag nog ha en och annan köttbit emellanåt, även om jag också tycker om grönsaker.

Det är ju annars inne med att bli allergisk mot det mesta. Marknaden har ju svämmat över av laktosfria och glutenfria produkter. Och var och varannan människa menar att de är allergiska mot laktos. Det kan ju faktiskt stämma härnere, men inte i Skandinavien. 95% av Skandinaviens är dock inte allergiska mot laktos. Men det verkar ibland som att det är 95% som menar att de är allergiska mot laktos istället för tvärtom. Är lite konstigt och alltid en källa till att fundera på vad vi blir påverkade av. Skriver man mycket om saker så börjar vi att ta ställning för och emot och känner efter hur vi upplever kroppen i detta fall. Då tolkar man in normala kroppsförändringar som ett problem. Jag håller med den norske hypokondriprofessorn som bland annat säger: ”lyssna inte på kroppen, för då kommer du att höra och känna så mycket som inte du behöver bry dig om!” Han säger många andra kloka ord och menar att vi kanske inte heller skall tolka världen utifrån våra känslor och tankar, eftersom de också är något vi känner och tänker, men handlar inte om att det är sanningen eller en objektiv betraktning av vad som händer eller sker. Men påverningsbara är vi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s