Morgon på stranden och Fluffy hittar nya föräldrar!

Idag adopterade Fluffy en ny mamma och pappa, när vi var på stranden. Båda följde mig utan koppel hela vägen på stranden, kanske på utkik att hitta ny matte och kanske husse också. Vi brukar möta ett äldre par (ja, alltså i min ålder) med en engelsk setter. Han har alltid godis med sig som han försöker locka mina hundar med. Han brukar säga att han skall stjäla Pippi med sig hem, det är ju hon med örat. Det är ju inte riktigt rättvist mot Fluffy, som faktiskt ser ut som en malteser skall se ut. Pippi är ju helt fel, ett öra upp och bara en hjärncell. Men det är alltså det där örat som folk faller för. Men den sista tiden har också Fluffy låtit sig matas med godis av honom. Hon brukar ju annars inte få fram till främlingar. Hon har tydligen under en period prövat dem som nya föräldrar i sina tankar, och idag verkade det som om hon hade bestämt sig. Eller så försöker hon konkurrera med Pippi om att få uppmärksamhet. Båda tog gärna emot godis av paret och de sade som vanligt på skämt att de skulle kidnappa Pippi. Fluffy verkade inte som om hon hade hört det eftersom det var hon som kidnappade dem istället för tvärtom. Hon brukar faktiskt komma när jag kallar på henne, men nej, inte idag. Hon bara tvärvände och följde med dem istället. De försökte till och med jaga iväg henne till mig, men hon hade bestämt sig. Kanske hon inte tycker att vi är en hel familj, eftersom här inte finns någon husse, bara en tråkig matte. Jag fick ta henne i koppel innan hon följde med tillbaka till bilen. Fortfarande var det så att paret med settern sade att de skulle ta Pippi med sig hem. Livet är orättvist. Här hade Fluffy förklarat dem sin kärlek och tillit och så var det Pippi som de ville ha. Man skall alltså inte vara rätt, man skall vara fel, det är då man får uppmärksamhet. Undrar om det gäller för människor också.

Fluffy ser lite konfunderad ut över att åter ha hamnat här och inte hos sina nya adoptivföräldrar, som faktiskt inte ville ha henne!

Pippi bryr sig inte om något, nu är hon här och innan var hon där!

Jag är ju också fel, men fortfarande nästan normal enligt DISC-test. Den där ni vet som skall dela in oss i gröna, röda, blå och gula personer. Min dotter och dotterdotter har också börjat att läsa den boken och ville testa sig själva. Hittade inte den där versionen som jag hade gjort på skoj tidigare, men hittade en del andra. Jag undrar så smått om jag har förändrat mig på ett halvår så mycket, att jag denne gången blev lite andra färger än förra gången jag svarade på deras frågor. Mitt minne är ju inte det bästa, så jag svarar nog lite olika varje gång. Kan ju vara på grund av jag förändrar mig eller att jag faktiskt inte är så stabil i min personlighet. Det är ju inte så konstigt, eftersom jag med jämna mellanrum bestämmer mig för att bli en ny och bättre upplaga av mig själv. Denne gången blev jag alltså lite avvikande, men de tröstade mig med att det fortfarande låg inom normala gränser. Behöver alltså inte låsa in mig helt, jag är lite normal, men inte helt normal. Som helhet beskrevs jag som en drömmande idealist. Jaha, vad betyder det. Om man är en idealist så är man väl inte helt verklighetsförankrad. Så det är väl ganska logiskt att man då är en drömmare. Men sedan blev jag alltså också blå-grön. Kort beskrivet är jag arbetsam, praktisk, driven och hjälpsam!! Hur går det ihop med drömmande idealist?

Det står vidare att hur jag handlar och beter mig överensstämmer inte med hur jag egentligen är. Jag är antingen alltså en splittrad personlighet, (har jag alltid misstänkt!) eller så lurar jag väl omgivningen eller kanske till och med försöker manipulera den, eller? Men en ursäkt är ju att jag inte gör det medvetet. Kan det vara så att jag inte förstår mig själv överhuvudtaget. Den säger alltså att jag egentligen är omtänksam, lugn och generös men till stor del också avvaktande och opartisk. (Tror inte att alla håller med om att jag är avvaktande och opartisk förstås), men detta är den jag egentligen är, inte den jag visar. Samtidigt så ser det ut som om det är den jag också visar. Kompromissar och undviker alltså. Jag visar till exempel aldrig mina röda sidor, men har dem alltså. Det är alltså den som beordrar och har makt. Det visar jag inte. Nej, klart hur skulle det se ut eftersom jag inte vill att någon skall tycka illa om mig. Är det någon som vill det?? Är lite social men mest introvert. Ja, inte blev jag klokare av det, men jag tillhör alltså de mest tråkiga sidorna av de där blå, gröna, röda och gula personligheterna. Det har jag nog alltid misstänkt. Så himla kul är jag inte. Men har alltså en del positiva sidor. Vill inte bråka, nej men gör det ibland, säger någon. Om någon annan skulle svar på frågorna i mitt ställe så hade jag nog fått en helt annorlunda profil. Bra att de faktiskt inte säger att den här testen är så väldigt vetenskapligt framtagen. Men lite kul i alla fall. Alltså lika förvirrad när det handlar om att förstå mig själv, men det gör inte så mycket, jag skall ju bli en ny och bättre människa nästa måndag.

Snart orkar jag inte läsa tidningen på morgonen. Kommer på mig själv fler och fler gånger med att ladda ned den, men därefter inte orka igenom den. Första delen av sommaren stod det nästan bara om fotboll, som jag överhuvudtaget inte är intresserad i. Senare delen av sommaren har det bara varit käbbel mellan olika partier och nu när valet är över så fortsätter de med nästan samma käbbel. Nu hur de skall göra för att försöka samsas, efter att ha smutskastat varandra helt under valkampanjen. Jag får se om det står lite mer intressanta saker senare i höst. Det händer väl lite mer i världen än valet i Sverige skulle man tro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s