Sitter här nu en tidig (06:30) söndagsmorgon i december och har fyllt mina rum med sovande familj. Hämtade alltså min son och två av hans barn igår förmiddag vid flyget. Hade hunnit med min morgonpromenad på stranden och soluppgången var molnfri denna dag. Med det där ljuset som till och med färgar stranden i guld. Underbart och känner mig lyckligt lottad varje morgon när jag får uppleva det. Människor och hundar var glada och lyckliga. Alla ler mot alla. Kan man börja dagen bättre?

Kvällen dagen innan blev inte lika lyckosam som början på den dagen hade varit. Fick ett telefonsamtal från min son som frågade om det var nödvändigt med rabiesvaccinationen på hans hund för införsel tillbaka till Sverige från Spanien och vice versa. Tyvärr, det är det. De hade precis upptäckt att hundens vaccin hade gått ut i juli i år. Katastrof. Hundbur inköpt, biljett beställd och till och med lugnande hos veterinär införskaffat. Alla såg vi fram mot att deras energiknippe, en Jack Russel Parson terrier nu skulle få följa med till Spanien över julen och få lov att glädjestrålande springa med och leka på stranden på morgnarna. Hade varit lycka för oss alla. Jag fick en stenhård klump i magen och tänkte på hur jag hade sett fram mot att alla 6, alltså, 5 människor och 1 hund skulle förgylla julen här. Men inte så. Något skall hänga upp sig. Jag föreslog i desperation dels om de kunde ändra någon siffra i utgångsdatumen. Det kan man ju naturligtvis inte, men hur komma på intelligenta lösningar på problemet när hjärnan slutar att fungera. Såg bara katastrofen närma sig. Om man nu skall kalla det katastrof. Menar inte att jämföra det med tsunami och orkaner, men liten katastrof för mig. Jag var just då på väg för inhandla sista maten innan de kom, väl inne i affären hade jag dock stora problem med att koncentrera mig på vad jag skulle inhandla och vet inte helt vad jag köpte. Kom i alla fall på att jag ju aldrig hade blivit kontrollerad med mina hundar när jag reser till Spanien, så om de bara kom hit så kunde vi vaccinera härnere och så kunde jag behålla hunden här tills vaccinet hade verkat för att sedan ta den med till Sverige igen. Låter det krångligt. Ja, klart, men kom inte på något annat. Min son kunde tänka lite förnuftigare och menade ju med rätta, att vad skulle ske om de till trots för att man inte brukar kontroller hundar vid införsel till Spanien, ändå kulle komma på den briljanta idéen att göra detta. Karantän i Spanien, finns det? Eller avlivar man bara helt enkelt hunden? Vet ej, hoppas aldrig få veta det. Men alltså beslutet var ju taget innan jag kom på fler idiotiska idéer. Skall kanske sluta fundera ut fler. Hunden fick stanna hemma och få barnpassning men människorna åkte som planerat. 3 av dem nu och 2 om några dagar.

De var ganska möra vid ankomst. Hade ju fått gå upp mitt i natten, en av dem hade dessutom varit på fest hela natten. Plus alla känslostormar på grund av rabiesvaccinationen. Men jag var väldigt glad för att de kom och saknade visserligen hunden, men lycklig över att få träffa dem igen. Vi hade en jättefin dag samman, även om familjen var lite utmattade och behövde vila lite. Någon i solen och någon i sängen. En soffa kom också till användning för sömn. Åt en underbar pastarätt, med halomi, körsbärstomater, spenat och lite annat gott. Satt ute i tältet där vi höll värmen på kvällen med mina etanolbrännare. En fin dag till trots för saknad av hund. N

Nu är det snart dags att väcka min son för att ta strandpromenaden och hoppas på ännu en fin soluppgång.