Underbart, nu är huset fullt inför julen. Igår landade resten av familjen från Örebro, men tyvärr inte hunden. Men de lyckades ordna hundvakt så att människorna i alla fall kunde komma, inte illa. Man får vara glad för det lilla. Menar faktiskt inte att det är det lilla. Tvärtom, jättestort att få lov att rå om dem en stund alla fem. De stackars barnen (inte mycket till barn längre, kanske bör jag kalla dem vuxna nu, en av dem är 195 cm lång, så jag når ungefär till midjan) sover i ett sovrum, madrass på golvet till en av dem. Hoppas de kan sova likväl. Lite överbefolkat sovrum i alla fall. Kanske jag bör bygga ut. Inga problem på sommaren, när man kan sova ute. Ja inte mitt i sommaren, då är det kallare inne än ute och man har luftkonditionering på hela natten, så att värmen inte blir så intensiv. Själv sover jag i alla fall hellre i kyla än i värme.

Någon av familjen kom med den briljanta idéen att vi skulle dela upp oss i tre lag och göra vars en trerättersmiddag att bjuda de övriga på. Därefter skulle vi bli bedömda för smak, utseende och upplevelse! Ja, vi får väl se hur det går med den tävlingen. Jag och min son var först ut och skulle alltså stå för middagen igår. Inga problem för mig, eftersom han är proffs på matlagning, så jag behövde bara följa direktiv. Det klarar jag ibland, han är ju inte den där dominerande, bestämmande typen, så då klarar jag av att lyda tillfälligt en stund åtminstone. Jag har ju svårt annars för att lyda. Mina föräldrar misslyckades tydligen totalt med den uppgiften.

Vi bjöd alltså på en spansk räkcoctail till förrätt. Jag är inte helt säker på att man skall kalla den spansk, kanske mer döpa den efter min sons namn. Det var han som lät sin fantasi flöda. Det fanns både granatäpple och melon och Sharonfrukt i den, så jag var rädd att den mer skulle smaka dessert än förrätt. Men eftersom han stekte räkorna i chili så blev balansen väldigt god. Enligt min smak var den värd 10 poäng i både smak, syn och upplevelse. Lite mer traditionellt var huvudrätten. Entrecote med rostade potatisklyftor och en helt underbar grönpepparsås. Min son kan det där med matlagning och är inte rädd att prova olika smaker. Även om jag inte är den mest matlagningsintresserade, så njuter jag varje ögonblick som jag lagar mat samman med honom. Desserten klarade jag dock nästan av helt på egen hand, inte helt, men nästan. Det blev citronmarängpaj med en klick vispgrädde och en skivad jordgubbe. Lite annorlunda än vad som var avsett, eftersom jag inte hittade vetemjöl utan fick nöja mig med grahamsmjöl. Den blev ju i alla fall lite nyttigare, men kanske förlorade vi en del på smaken på grund av grahamsmjölet. Eftersom man också skulle servera alltsammans så vackert som möjligt så skulle man ju skära den här pajen och lägga upp på vars sin tallrik. Tillagningen hade jag klarat så där, men uppläggningen var omöjlig för mig. Efter ett helt misslyckat uppläggningsförsök, där jag mest fick alltsammans i en enda sörja, med rinnande citronkräm på både maräng, paj, vispgrädde och jordgubb, tog mins on också över detta arbetet. Han lyckades, blev faktiskt riktigt vackert.

Nu är ju jag och min son helt lediga från matlagning i två dagar, eftersom det nu är de andra lagens tur. Min älskade svärdotter och hennes äldsta dotter står på tur idag och imorgon är det alltså de två andra ”barnen” som skall fixa menyn. Blir ju spännande det här, eftersom vi inte får veta vad det är förrän vi skall äta det. Hoppas bara inte de är alltför fantasirika, som till exempel grodlår och tång. Vem vet. Sniglar tycker jag ju om så det är ju inte så dumt, men en del saker har jag lite svårt för. Men i vilket fall som helst så är det ju spännande att testa det mesta, så jag äter också grodlår och tång om det är vad som serveras. Grodlår har jag ju hört smakar som kyckling, och kyckling är ju gott.

Nu har de åkt till La Zenia och gett mig bestämda direktiv att sitta stilla och vila mina ben, som inte vill uppföra sig helt som jag vill. Kanske de gav mig detta direktiv eftersom jag hade haft svårt för att få plats i bilen. Det hade fungerat, jag är ganska lätt att bunta ihop och lägga i kofferten om jag hade envisats. Men eftersom mina ben inte vill helt som jag vill så kanske det är klokast att pröva högläge på dem idag. Men jag brukar ju inte vara så speciellt klok när det kommer till kritan. Men nu sitter jag i alla fall här i min soffa och skriver. Och har också en chans att ta igen lite förlorad sömn, eftersom mina ben inte ville låta mig sova så bra inatt. Allt rättar till sig på det ena eller andra sättet. Så jag skall inte klaga. Jag har det faktiskt ganska skönt i soffan med mina små hundar sovande bredvid mig. Förresten var de och klippte sig igår inför julen och kom ut från hundtrimmaren med varsin gul rosett. De var liksom förra året jättesöta i sina rosetter, men Fluffy var inte helt nöjd med ordningen. Hon lyckades också ganska snart att krångla sig fri från rosetten. Antagligen kände hon inte igen sig själv i den. Idag har ingen av dem rosetten kvar. Skall kanske skaffa röda och sätta på dem på julafton. Verkar dock vara gult som gäller här. Men tror att det skulle gå med röda också.