Vart är Sverige på väg? Ser mänga inslag av detta slaget på sociala medier. Jag frågar mig detsamma, men jag tror att jag frågar mig det av en annan anledning än vad det verkar att vara de flesta frågar sig den frågan. Känner mig ganska ensam om min ståndpunkt, men tror inte att jag är det, men att många som menar som jag har gett upp. De andra hatiska och hätska rösterna hörs över allt annat. Min röst är inte så hatisk men lite uppgiven och då blir den automatiskt mer dämpad. När jag frågar mig var Sverige är på väg idag, så grundar det sig på att så många invandrarfientliga röster hörs. Stängda gränser för invandrare verkar till att vara ett rop många ställer sig bakom. Även här bland spaniensvenskar hör jag de åsikterna. Verkar inte att de själv ställer sig frågan om huruvida de är invandrare eller åtminstone långtidsboende i ett annat land än deras ursprungsland. Att skylla allt som sker i Sverige på invandrare är lite väl magstarkt enligt min uppfattning. Visserligen har vi gjort det i många år. Vi skyllde på zigenare, läs romer. Men vi fick faktiskt säga zigenare när jag växte upp. Vi har skyllt på judarna, vi har skyllt på ”tattare”, vi har skyllt på luffare osv, osv. Bara vi kan hitta en syndabock så har vi skyllt på den. Stäng gränserna och hårdare straff för brott, verkar till att vara på allas läppar idag. Tror inte att det är så, men de som tycker annorlunda verkar att ha blivit tystare och hörs inte lika tydligt. Hade hårdare straff varit lösningen så hade vi väl inte haft någon brottslighet i våra gener längre, eftersom det tidigare fanns halshuggning, hängning och liknande straff för brottslighet. Hugga av handen på en tjuv var ju också en metod. Straffen fungerade ju eftersom det var svårt att stjäla utan händer eller när man var död för den delen. Men att hårdare straff inte är någon lösning på problemet kan vi nog erfarenhetsmässigt konstatera. I och för sig är jag säker på att vi inte har någon permanent lösning eftersom det nog ligger lite i den mänskliga naturen att försöka tillförskaffa oss fördelar när vi har möjlighet. Tror nog att vi alla har gjort det en och annan gång, när vi är säkra på att inte bli upptäckta. Jag själv har bland annat gått igenom kassan på Mercadona med 3 påsar saffran utan att betala. Märkte det visserligen inte förrän jag kom till bilen. Kände mig lite dum men insåg att det nog skulle bli problem med att förklara hur det hade gått till, dessutom på spanska, om jag gick tillbaka med dem. Behöll dem alltså. Har fortfarande lite dåligt samvete.

Jag har faktiskt för första gången i mitt liv blockerat en person på sociala medier. Orkade inte se hennes inlägg om allt invandrare gjorde i Sverige längre. Hon bor alltså fast i Spanien, så hon borde väl ägna sig mer åt hur det är här och inte koncentrera sig så mycket om allt som invandrare i Sverige gör. Men hon gjorde det, lade ut den ena hemska berättelsen efter den andra. När jag i början försökte källgranska hennes inlägg såg jag ju bland annat att hon helt och hållet hade hämtat det från SD:s medier. Och de driver ju i alla fall inte med sannheten, den är i deras medier mer än vinklad. När jag försökte efterforska källan till det hon lade ut, fick jag mer än en gång reda på hur vinklat det var. Bland annat handlade det inte alltid om att det hade skett i Sverige, mer än en gång var det i helt andra länder som det hade skett. Likväl hade man lagt ut det som det hade skett i den ena eller andra svenska staden. Dessutom var hemskheterna klart överdrivna. Jag mådde illa när jag läste dem och bestämde mig alltså för att inte utsätta mig för det längre. Antingen fick jag avsluta mitt abonnemang på sociala medier eller blockera personen. Jag blockerade. Men det finns ju likväl många andra som gör samma sak. Kanske jag måste sluta med sociala medier. Har mer och mer slutat med att läsa på sociala medier i alla fall. Messenger är ju bra att ha när man vill komma i kontakt med någon, så får väl fortsätta ett tag till med det.

Jag såg filmen: ”22 juli” igår på Netflix. Se den. Den handlar ju om Anders Behring Breivik. Han som sköt ner 77 ungdomar på Utöy och skadade ändå fler. Han hade startat ett krig mot invandrare och ett av hans krav var att man skulle utvisa alla invandrare från Norge. Han menade att Norge måste agera mot ”hotet” från invandrare och sade också att fick han chansen att skjuta fler så skulle han göra det. Det är faktiskt så här långt hat kan utveckla sig och det är därför jag frågar mig vart är Sverige på väg? Har vi glömt Hitler, eller menar alla de som är emot invandrare att Hitler var en som verkligen förstod hur man skulle kvitta sig med ”hotet” utifrån och att Tyskland var ett föregångsland i hur man tar tag i problem.

Jag vet att vi har ett högt antal rapporterade våldtäkter i Sverige. Det har man inte i Dubai. Om någon riskerar att anmäla en våldtäkt i Dubai, så riskerar den kvinnan fängelse och spöstraff eftersom det är förbjudet att ha utomäktenskaplig sexuellt umgänge. Inte konstigt att de inte har så hög frekvens anmälda våldtäkter där. Det finns fler länder där ett offer för våldtäkten straffas. Hade vi infört det i Sverige så garanterar jag att anmälningsfrekvensen hade sjunkit drastiskt. Jag menar inte att vi skall sluta att anmäla, men att vi också skall vara lite stolta över att vi har ett klimat i Sverige där faktiskt våldtäkter anmäls. Att det inte är lov att kränka kvinnor som det faktiskt är i många andra länder.

Det var faktiskt inte bättre förr. På stenåldern till exempel som vi för fram som en sund livsstil dog hälften av barnen. 20% av de som blev vuxna (visserligen var genomsnittsåldern bara 30 år) blev ihjälslagna. Ett människoliv var inte så viktigt på den tiden. Idag är det. Det skall vi vara glada för. Men vi svenskar utgör faktiskt bara omkring 1% av människosläktet så vi skall kanske vara glada om vi får lite tillökning utifrån. Vi behöver nog det om vi skall kunna hävda oss på sikt. Vi fokuserar så mycket på att bli sura på bagateller att vi glömmer bort att njuta av det vi faktiskt har. Långt liv, värdefulla människor i vår närhet, kärlek och glädje samman med dem. Läste i Expressen idag om en man som gick lite stapplande (var väl gammal) med käpp och hund. Såg några slarvigt parkerade sparkcyklar. Han kunde inte låta bli att slå omkull dem med käppen. Jag tror att han lever ett ganska så tråkigt liv när han måste irritera sig på småsaker hela tiden och låta sin aggressivitet gå ut över döda ting. Ok, det var bättre att han slog på sparkcyklarna än om han hade gjort det på en människa, men ändå, vilket trist liv han måste leva. Om vi lär känna ”de där” invandrarna så tror jag att vi ändrar inställning. De är faktiskt precis som vi bara människor med alla våra fel och brister. Min far var rasist, men han undantog alla utlänningar som han kom i kontakt med. Det gällde inte dem, det gällde alla de han inte kände. Han kom i kontakt med ganska många ”utlänningar”, han hade ju 3 döttrar som släpade hem lite olika nationaliteter och när han blev äldre så var det underbara invandrare som tog hand om honom. Vi här i Spanien är ju omgivna av spanskfödde människor, men sluter oss lätt samman i små kolonier där vi kan prata svenska. Vi tycker dock inte att invandrare i Sverige skall sluta sig samman. Lite konstigt. Det handlar ju till stor del om språket. Hade jag kunnat uttrycka mig lika bra på spanska som på svenska, så hade jag ju säkert lärt känna fler spansktalande. Måste alltså om igen lära mig spanska. I Sverige kräver vi ju att invandrare måste lära sig språket. Tur att de inte gör det i Spanien, då hade jag blivit utvisad på stubinen.