Vid morgenturen med hundarna igår såg jag en stackars mås som hade kraschat med vattnet och inte kunde komma upp ur vågorna och flyga igen. Den kämpade för livet men gav upp så småningom. När den gav upp så blev resultatet att den sköljdes in mot stranden och så småningom fick fast mark under fötterna. Men tyvärr kunde den inte flyga nu heller. Kanske den hade brutit en vinge. Den sköljdes upp precis framför några fiskare så jag gick vidare på stranden. Antog att fiskarna hjälpte den. Vet ju att jag inte klarar av att döda ett djur. Kanske inte en människa heller, men det har jag inte försökt. Gick några hundra meter och upptäckte att Fluffy inte var med mig längre. Såg inte henne ens. Även om hon brukar springa både långt framför mig och långt bakom mig så brukar jag i alla fall kunna se henne. Såg så småningom en vit prick långt borta i full fart på väg åt motsatta hållet. Förstod plötsligt att hon kanske var på väg till fågeln. Hon har ju mördat fåglar tidigare. Mycket riktigt, hon var på väg till den stackars fågeln. Jag sprang och ropade på henne. Ingen reaktion. Pippi hängde med mig och såg som vanligt ut som ett stort frågetecken. Såg ut att tänka: ”Vad är detta för ny lek.” Fluffy lyssnade på mig när jag kom lite närmre och kom motivilligt till mig. Såg längtansfullt på fågeln, som fortfarande satt stilla på stranden. Hon trodde väl att hon hade varit så lyckligt lottad att fågeln bara satt och väntade på henne och att hon skulle slippa att anstränga sig. Ja, ja det är ju så att man måste berömma hundar när de äntligen lyder och kommer. Kändes inte helt bra, men hon fick naturligtvis sitt godis för att hon äntligen kom. Fluffy fick gå i koppel resten av turen. Tänkte dock efteråt att jag inte var helt säker på vilket som var mest humant av mig. Att låta Fluffy döda den om den nu likväl inte kunde flyga eller låta den sitta på stranden och kanske förhoppningsvis torka från vattnet och kanske då kunna använda vingarna igen. Jag hoppades på det sistnämnda. Ja, Fluffy har absolut fått blodad tand på att hjälpa fåglar att dö. Hon försöker ju också jaga flugor, så antagligen är hon säker på att allt som flyger är hennes byte. Vi fick dock in en stor trollslända i huset i går kväll. Den lät ganska högt när den försökte att komma ut genom fönstret och Fluffy försökt fånga den, men misslyckades. I morse när jag vaknade försökte den igen flyga mot glaspartiet ut. Dock glaspartiet var stängt. Jag öppnade, den föll ned som död. Hade antagligen slagit i huvudet hårt i glaset när den försökte komma ut. Men efter ett tag vaknade den igen och kunna nu flyga ut i friheten. Fluffy såg den inte och jag höll henne upptagen med annat tills den hade räddat sig.

Fluffy och Pippi på väg till stranden och fågeljakt.