”Mobbning bland vuxna beror precis som hos mobbning bland barn på en dålig grupp eller ett dåligt arbetslag, med dålig struktur, i den dåliga strukturen bildas en dålig stämning där många börjar må dåligt. Till slut kan man behöva utse någon som syndabock. Det kan även vara så att det finns ett psykopat i arbetslaget som blir avundsjuk på en eller flera arbetskamrater som är bättre i någonting och får då behov av att sänka personen/personerna för att själv framstå i bättre dager, genom olika manipulativa knep kan han på ganska kort tid vända arbetslaget mot dessa, som i värsta fall måste sluta.”

Klistrat in denna då jag just har fått veta att mobbningen på min tidigare arbetsplats, betraktas som subtil. Subtil mobbning är ju inte våldsam med sparkar och slag. Men definitionen av subtil är att den nästan är omärklig och så liten at den knappt uppmärksammas. Det ser inte ut att vara en mobbning som alla märker. Jag är ganska säker på att mobbningen av psykologer på min arbetsplats var märkbar. Kanske det hade varit lättar att stå ut med sparkar och slag. Dessa kan man ju försvara sig lättare mot. Men vad gör man mot den mobbningen som innebär att man vänder sig om när personen som blir mobbad kommer in i rummet, skiftar stol eller inte lyssnar på den. Osv. Är det subtil mobbning. Vilket är allvarligast. Jag för min del menar nog att psykisk mobbning är värre än fysisk. Om man går till citatet ovan, så kan man ju undra på vem som skall bli nästa offer. Eftersom de som blir mobbade oftast blir omplacerade eller slutar frivilligt. De flesta orkar ju inte stå i det. Jag gjorde ju inte det heller, så jag kan inte döma andra för att de inte heller orkar. Tyvärr blir stämningen på arbetsplatsen inte bättre av detta. Glad att jag har slutat, men sörjer fortfarande att en fungerande arbetsplats dit man gick i glädje, så fort skulle förändras till det sämre i och med ledarskifte.

I mitt huvud skall ju en ledare stå på de anställdas sida och slåss uppåt i hierarkierna inte nedåt mot de anställda. God ledarskap skulle man kanske kunna lära ut, men jag tror inte på att den teoretiska förankringen innebär att man blir en bättre ledare. Där tror jag att man måste se mer på personliga egenskaper, som att vara ödmjuk och lyssnande, vara en del av en arbetsmiljö, inte ha behovet at hävda sin egen kompetens. Men det handlar väl också om de så kallade ”fina” människorna. En fin människa blir du inte av en titel och pengar utan på grund av dina personliga egenskaper. Och de kan tyvärr inte läras ut teoretiskt. Då kan du gå ledarkurser till din död utan att bli en bättre ledare. Har du behov av att bli betraktad som ledare så bör du inte bli ledare. Det är alltså min övertygelse.

Är nog i behov av en flaska Blue, efter det här.