Att vara svensk i Spanien.

Jag reagerar här i Spanien så fort jag hör det svenska språket. Tager liksom kontakt med dem, har ju ingen aning om vem de är, men verkar som att jag tänker att oj, de pratar svenska då nästan känner jag dem. Det har varit väldigt positivt hittills, men trodde väl aldrig att jag skulle reagera så på att höra mitt modersmål. Är ju helt omgiven av det när jag är i Sverige och där kastar jag mig ju inte över vem som helst på gatan när jag hör mitt modersmål, men här…

Verkar dock som att de andra svenska också känner som jag, de pratar och är hur positiva som helst. Idag när jag var hos veterinären, Fluffy är ju där nu en gång om dagen, för rensning av öronen. Jag fick höra att min veterinär sade, hej och välkommen på svenska till en annan som var på besök där. Veterinären är helt otrolig, skojar och skämtar på alla möjliga språk. Men när jag hörde det, så tog jag ju genast kontakt med damen och hon verkade också att bli glad över att träffa en som pratade svenska. Hon berättade om sina hundar och jag om mina. Hundar är ett bra samtalsämne. Hon hade bott här sedan i maj och såg ganska ung ut, men sade att hon var pensionär. Det trodde man inte när man såg henne. Hade lite kort kjol och svarta strumpor men några konstiga mönster på osv, lite annorlunda klädd än flertalet här. Hon berättade vidare att här måste hon flytta ifrån för här gick inte att bo. Jag blev ju nyfiken och hon förklarade det med att hennes grannar menade att hon var prostituerad. Det lät ju lite dramatiskt. Men hon menade att det var väldigt tufft för henne och att hon hade polisanmält grannarna. Ja, då kanske det blir svårt att bo kvar. Jag tyckte dock lite synd om henne och gav henne mitt telefonnummer om hon ville träffa någon här som inte brydde sig så mycket om hennes kläd- eller livsstil. Prostituerad eller inte så tänker jag ju likväl inte ha sex med henne, så mig gör det ju inget. Efteråt undrade jag dock om jag hade gjort ett misstag. Tiden får visa. Men så är det att bli till sig så fort man hör sitt eget språk. Hade nog aldrig lärt känna henne i Sverige. Men man kan ju alltid fråga sig hur toleranta är vi som människor. De flesta av oss menar nog om sig själv att man är tolerant, men vi omger oss ju gärna med människor som har liknande värderingar som oss själv. På det viset blir det ju lite annorlunda när man kastar sig över alla människor som pratar ens eget språk, då får man nog lära känna också de som faktiskt inte har samma ideal och värderingar som en själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s