Läste imorse om en man som hade fått spindlar och spindelnät i sin husvagn. Det skedde klart i USA, men tror att det också kan ske här. Han tycket tydligen lika illa om spindlar som jag gör. Han fick för sig att sätta fyr på spindelnäten han hade i husvagnen med en gasolbrännare. Hela husvagnen brann ned. Kanske spindlarna också, men är inte helt säker på det. Jag har en dotter som tidigt utvecklade en fobi för spindlar, kan inte förstå hur hon fick den fobien. Jag hade ju försökt att inte visa min fobi för spindlar för henne. Jaha, ni menar att det hade hon lärt sig av mig. Kanske, troligtvis, men jag hoppades ju att jag inte hade lärt henne det. En gång när hon var i tonåren såg hon en spindel i sitt rum. Hennes bröder sova, jag var fortfarande vaken. Plötsligt hörde vi ett avgrundsvrål så högt att också hennes bröder vaknade. Hennes bröder och jag fick tömma hennes rum, och då menar jag verkligen tömma. Ut i trädgården, möbler, gardiner, sängkläder, prydnadssaker ja allt. Inte hittade vi någon spindel inte. När vi utmattade mitt i natten när vi hade satt tillbaka allt i hennes rum, satt på hennes säng och pustade ut efter nattens övningar. Hon kunde ju inte hjälpa till eftersom hon var rädd att hitta spindeln. Vi satt då och såg en spindel, faktiskt ganska stor komma med beslutsamma steg från hallen i riktning mot hennes rum. Vi hade en schäfer som också såg den komma gående, hon (schäfern alltså) reste sig och tittade intresserat på den en stund men bestämde sig sedan att det kanske var gott kött i den. Hon svalde den hel och vi var kvitt spindeln. Kunde gå och lägga oss igen, utan spindel.

Min egen fobi jobbade ett gäng scouter med. Jag var scoutledare för de minsta, ca 6-7 år. En dag förstod de att jag inte tyckte om spindlar. Jag har nog aldrig sett så många spindlar på en gång som efter att de hade förstått att de faktiskt kunde skrämma mig, det hade de annars inte så lätt för att göra. De samlade hela veckorna spindlar i glasburkar för att sedan ta dem med när vi hade möte en gång i veckan. Där släppte de ut dem för att se min reaktion, hällde dem närmast över mig. Fobien blev bättre efter den exponeringsterapien, men jag tycker fortfarande inte att de är söta. Ville helst slippa att ha dem i min närhet, men det går idag.