Rogn

I morse när jag vaknade så regnade det. Satt ute under tak och drack mitt morgonkaffe innan jag skulle till stranden för att rasta mig själv och hundarna. Kände med en gång att nu regnar det, då går jag inte till stranden. Det blev ljust och det regnade fortfarande. Skit, det dröjde säkert 20 minuter innan det slutade att regna. Det kändes som en hel dags regn. Jag gick tur i La Marina med hundarna. De verkade lika lyckliga även om de fick gå i koppel. Konstigt hur ens upplevelser förändras fort. När jag såg en jämngrå himmel i Norge och det regnade, så var jag ju säker på att det den dagen skulle regna mer än 20 minuter och kanske troligen att det skulle regna nästa dag också. Det var något som man bara accepterade, på med gummistövlar och regnkläder och ut i regnet. Här känner jag det, och hundarna också att nu håller vi oss under tak. Det är ju inte för kallt att vara ute, så ute är man ju även om det regnar i Spanien, men under tak. Nu har det ju slutat att regna men det finns fortfarande moln på himmelen, visserligen vita sådana, ser inte ut som regnmoln. Temperaturen har sjunkit till 19 grader och jag sitter ute, under parasoll för säkerhets skull, men inrullad i en filt. Det känns kallt.

Igår var jag på Tio Pepe, en restaurang, samman med väninnan från Gävle och 2 av hennes vänner. Det åt jättedyr tapas och jag nöjde mig med en kycklingrätt. Cyklade med min elcykel dit och hem igen. Det är ett fantastiskt sätt att ta sig fram på och så får man ju dricka vin ändå. Det går ungefär lika fort att cykla som att köra bil, med tanke på parkeringsplatser som man måste leta upp. Bara kedjar fast cykeln vid närmaste träd eller något annat. Det var en fin kväll. De hade sin hund med sig på restaurangen, men jag hade lämnat Fluffy och Pippi hemma, liksom min Gävleväninna hade gjort med sin hund Chivas. Min Gävleväninna avslöjade efter en stund att hon faktiskt fyllde år, så vi firade med att sjunga: ja må hon leva. Ja, jag sjöng alltså och de fick vackert stå ut med min sångröst också. Jag var ensam när jag började med den där skottkärran som man skjuter fram 100-åringen med. I den sången hoppar inte 100-åringen ut genom ett fönster. Det är en enkel tillvaro här, hemma skall man invitera hem folk, laga mat och baka tårta. Här säger man till vänner: ”kan vi inte äta samman i kväll” och då menar man på en restaurang. Så träffas man där och var och en betalar för sin mat och dryck och sedan går man hem till sina egna hus utan att behöva plocka undan disk och mat. Helt fantastiskt. Kan nog leva med en sådan kultur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s