Idag fick jag en känsla av att det kändes att det var söndag. Och när jag säger kändes så var det något i hela min kropp som mindes söndagar när jag var liten. De där söndagarna när solen sken, arbetstempot var lugnt och stillsamt. Kyrkklockor ringde in till högmässa. Ja, faktiskt även om jag inte är religiös, så var det en speciell stämning på söndagarna när solen lyster, himlen var klarblå och kyrkklockan ringde. Jag vet inte om det var det där med att mina föräldrar inte hade like hektiskt arbetstempo som övriga dagar. När jag var liten så arbetade man ju och gick i skolan också på lördagar. Så det var på söndagen som man varvade ner. Så kändes det för mig idag. Jag är ju pensionär så jag kan ju varva ner precis lika mycket alla dagar, men stämningen här i La Marina andades också söndag. Kanske det delvis handlar om att det inte är några byggare som håller igång i närområdet, men inte bara. Det har varit underbart väder och efter hela mitt motionsprogram som pågår alla dagar hitintills så solade jag och somnade i solen. Har nu också lagat Chili con carne. Får ibland en väldig lust på den maträtten, vet inte om det kanske också handlar om nostalgi. Lite köttfärssås med spagetti som jag lagade nog så ofta till mina barn. Chili con carne påminner ju lite om köttfärssås., för mig. Riktig chili con carne har man väl inte köttfärs sås i och mycket mer chili och pepparfrukten än vad jag har i min. Jag behöver verkligen inte pasta till den, äter den som den är samman med creme fraiche.

Ja, det påminner nog inte så mycket om julstämning med chili con carne. Ser på messenger att mina barn och barnbarn är i färd med att göra klart för underbara jular, med pepparkakshus, julgranar och ljuspyntning. Ser väldigt fint ut. Jag kommer likväl inte i julstämning, men det kan ju bero på att jag själv inte har gjort något för att komma i julstämning. Skulle kanske passa på att baka ett pepparkakshus, men när jag börjar tänka på var jag skall ha det, så faller det på eget grepp. Ett pepparkakshus passar faktiskt inte in någonstans i det här huset. Jag hade fått köpa ett litet bord att ställa det på och det hade ändå sett ganska malplacerat ut. Dette huset fungerar inte som julpyntat direkt. Skulle kanske pröva likväl. Men nej, får se, vad jag gör. Blir ju lite inspirerad av barn, barnbarn och svärdöttrar och svärson. Jag har ju alltid älskat att pynta till jul tidigare, har ju absolut överpyntat förr i tiden. Men nej, inte nu. Skulle jag börja så kan jag kanske inte sluta. Bäst att inte börja. Hur har det blivit så? Förstår inte helt mig själv längre. Man måste ju inte förändra personlighet för att man blir pensionär. Men kanske det är det där att man blir latare. Eller så kan det ju vara att jag måste pynta bara för mig själv och mina hundar, och jag är ganska säker på att hundarna inte bryr sig. Det är väl det som är förändringen. Men som sagt just nu en sådan där lugn söndag som jag upplevde som liten.

Bild: En lugn söndag.