Så var det dags igen för en ny tur till flygplatsen. Alltid kul att hämta som jag skrivit tidigare. Vi hade en fin kväll samman, jag och min väninna. Nu på morgonen sover hon, det är ju hon som är på ferie. Jag fortsätter som vanligt med min tidiga morgonpromenad med hundarna på stranden. Solen går nu upp tidigare och tidigare och när jag ser på väderlekskartan så ser jag att från och med nästa vecka tror jag inte att jag behöver klaga på kyla på morgonen förrän kanske någon gång i november igen. Det är skönt, men samtidigt så vet jag att jag då och då kommer att klaga på värmen. Men vi har tydligen ett inneboende behov av att klaga på något. Aldrig helt nöjda. Men just nu känner jag mig nöjd. Höll på att lägga till ganska nöjd. Vet inte helt varför men jag inflikar gärna liksom något magiskt i mina meningar när jag pratar om positiva ting som nöjd. Ganska nöjd, ganska glad. När jag är sur, ledsen osv så är det mer sällan jag säger ganska. Vet inte om någon känner igen sig i det. Det är nästan som om jag inte vill utmana ”gudarna” som jag ju inte ens tror på. Som om något förfärligt skulle ske om jag bara sa att jag har det jättebra, istället säger jag alltså ganska bra.