Igår var det en dag i väntan. Mitt besök skulle åka hem till kalla Norge. Resdagar är dagar i väntan. Det är faktiskt bättre att gå upp klockan mitt i natten och åka än att gå och vänta hela dagen på att få åka. Man har liksom packat och det är ingen idé att åka iväg för att uppleva något, nästan inte ens för att sätta sig på ett kafé och titta på folk. Man bara väntar. Igår fick vi vänta i solen i alla fall, en stor del av dagen. Min väninna valde att vänta på flygplatsen en del timmar. Jag förstod henne, för min egen del kan jag känna likadant, då är man i alla fall på plats. Har gått genom allt det där praktiska, incheckning, säkerhetskontroll osv. Jag kan visserligen inte själv njuta av det eftersom mina hundar inte kan checka in lång tid i förväg. Tur är ju det. Jag tror inte att de hade tyckt om att sitta i sina burar långt från mig och vänta på att få komma på planet. Men jag kan också känna för att komma i god tid och få undan det mesta av det praktiska på flygplatsen. Klockan 02:00 ca var hon i alla fall hemma i sin egen lägenhet. Det var nog skönt för henne. Kallare än här, till trots för att det inte har varit det bästa vädret under tiden hon var här.

Idag såg jag årets första nakenbadare. Det såg lite kallt ut, själv vill jag ju helst ha över 25 grader för jag badar i Medelhavet eller i vilket hav som helst. Det var 10 grader i luften och helt säkert några grader varmare i Medelhavet, men ändå. Jag kan bli imponerad av de som vinterbadar, men jag själv kommer aldrig att bli en av dem. Även om de säger att det är väldigt uppiggande efteråt. Jag förstår inte det där med att man först måste plåga sig för att kunna njuta. Läste om en äldre kvinna, kanske hon var i min ålder men hade i så fall en annan inställning till livet än vad jag har. Hon hamnade på ett svenskt julbord med allt sitt överdåd och menade att det var himmelriket hon hade kommit till, men kunde inte njuta av maten för hon hade inte förtjänat den. Hon menade att hade hon varit ute i minus 10 grader och arbetat hårt med till exempel vedhuggning, så kanske hon hade förtjänat maten. Först plåga sig och sedan har man rätt att njuta. Jag håller mig nog till njutningen, är inte så mycket för att plåga mig.

Men likväl påminde mig nakenbadaren om att det snart är riktigt varmt härnere och strandlivet blommar upp. Tysken som jag träffar varje dag på stranden menade att han ju inte åker hit för att uppleva regn och kyla. Det regnar ju faktiskt väldigt lite här, men alla klagar likväl när det regnar. Det finns ju brist på vatten hela året så egentligen skulle alla jubla när det kommer några droppar. Kanske de som brukar jorden härnere jublar, men jag känner ju ingen av dem, så därför får jag ett dåligt perspektiv.

Fluffy löper nu, så det innebär en del problem att gå på stranden bland alla hanhundar just nu. Idag var det nästan en som våldtog henne. Hon är ganska bestämd när hon inte vill, så jag tror inte att han hade en chans även om jag inte hade varit där och förhindrat valptillverkningen. Hanhundens ägare slet och drog i sin hund utan verkan. Men som sagt Fluffy hade nog klarat det själv. Vänta bara några dagar till så är jag säker på att hon villigt låter sig paras med än den ene än den andra. Hon verkar i alla fall inte alls bry sig om det där med att hålla sig till sin egen ras. Hade kanske varit spännande att se hur valparna skulle se ut om hon hade fått bestämma själv. Nu får hon faktiskt inte det.