Jag har grannar som kommer från Belgien och som är jättegulliga. De håller nu på att bygga. Ja, de har frågat mig på förhand om de fick bygga ett förråd vid muren in till mig. De sade då att den naturligtvis inte skulle gå ovanför muren utan ligga i jämnhöjd med den. Nu är bygget inne på sin fjärde dag. Jag börjar undra hur hög den egentligen kommer att bli. Den går som den är nu klart ovanför min mur. Inte vet jag hur de har räknat när de sade att den skulle vara i jämnhöjd med muren. Något måste ha gått fel på vägen. Sedan blir ju frågan skall jag bara le och låtsas som ingenting. Ingen kommentar eller sur min. Hur mycket irriterar det mig och hur mycket blir jag lidande av att bygget växer på höjden. Troligen inte alls om jag bestämmer mig för att det är bra som det är. Annars kan jag ju också välja att varje gång jag går ut på min tomt titta på bygget och irritera mig. Kan också se det som en tillgång. Jag får ju på ett vis en helt skyddad vrå på tomten. Kanske jag kan fästa en hängmatta i väggen och bara behöva sätta upp en stolpe till andra sidan av hängmattan. Undrar om jag behöver grannens tillstånd för det. Väggen är ju faktiskt på min sida, så jag antager att jag inte behöver tillstånd till det. Men just nu sågas det och muras för glatta livet. Grannen har jag varken sett eller hört de senaste dagarna. Kanske de också har börjat fundera på hur hög detta bygget kommer att bli. Hoppas att de inte bygger en altan på taket, för då är det nästan som om de bodde inne hos mig. En sak som är väldigt skönt med att ha murar in till grannarna och därmed insynsskyddat är ju att jag inte behöver oroa mig för min klädsel eller min inte klädsel när jag går ut. Ingen ser mig som inte jag vill skall se mig. Det blir en annan sak om grannen bygger altan på taket till deras bygge. Ja, jag har i alla fall bestämt mig för att hålla god min och säga att det är okey. Det finns ett ordspråk som säger att när man ger någon lillfingret så tar de hela handen. Men vad skall man med handen till utan lillfinger? Ta, hela handen. Det är bäst för mitt humör och att irritera mig skadar ju mig själv mest. Så allt är bra alltså. Bara de någon gång blir färdiga. För just nu är de ju nästan inne hos mig och jobbar. Och jag kan nästan inte alls gå ut. Hundarna ser lite konstigt på dem, och kan inte bestämma sig helt för om de är här inne och jobbar eller hos grannen. De envisas också med att ha sina radio på högsta volym. Men kanske de är klara i nästa vecka.