Just nu är det mycket med Fluffy, men hon tar upp mycket av mina tankar. Samtidigt är jag väldigt glad över att umgås med min syster och min favoritsvåger. Vi dricker vin, öl och äter mycket gott, min syster vill att alla skall äta och och ha det bra. Vi är inte alltid väldigt överens i vad vi menar, men är det inte så syskon är. Vi känner varandra sedan jag åtminstone föddes, hon var några år äldre. Hon lärde mig mycket och jag tror att det faktiskt är hon som har gett mig en del i alla fall av den positiva synen jag har på omvärlden. Jag är fyra år yngre men det är nog hon som har gett mig den världssynen som jag har även om hon inte är helt medveten om det eftersom hon och jag ältar så mycket av våra olika världsbilder. Det jag i dar ser är att det kanske inte skiljer sig så mycket som jag har tänkt ibland. Vi har faktiskt fått det bättre. Jag är glad för det och att jag har fått förmånen at växa upp med de väldigt olika och kloka systrarna som jag har gjort. Jag tror att jag har fått mycket från de båda och är glad för det. Älskar dem innerligt.

Sedan kommer vi till Fluffy. Hon lever fortfarande, tvivlade en stund och kände hur skall det bli att betala kanske 60 000 och mer för en död hund. Men jag har kommit fram till att Fluffy oavsett är värd mycket mer för mig än de pengarna. Det hade inte varit pengarna jag sörjde om hon dog, det hade varit Fluffy. Samtidig har jag bestämt mig för att hon kommer att leva. Jag skall hämta hem henne senast onsdag och hon kommer att leva i flera år efter det och om hon skulle dö så är det också värt de pengarna. Hon har betytt mer för mig än vad pengarna skulle kunna ge mig. Oavsett har hon betytt så mycket för mig att jag skulle kunna skuldsätta mig för livet för att hon skulle kunna ge mig några fler år av hennes liv. Pippi saknar också henne. Hoppas hon har det bra till trots för att hon är ensam på sjukhuset. Hoppas att hon vet att vi (Pippi och jag) kommer att hämtar hem henne snart. Hoppas att det sker imorgon. Hon skall inte längre behöva känna att hon är ensam i världen som jag tror att hon känner just nu. Ingen hon känner är hos hennes, men hon har i alla fall blivit bättre och får smärtstillande. Hon har inte lika ont längre. Hoppas jag får hämta hem henne imorgon.