Nu ligger jag i min systers kök och sover på madrass på golvet. Sover och sover….. men natt är det. Igår fick jag ett positivt besked av djursjukhuset när de ringde. Fluffy mådde bättre, hade börjat att äta, låg lite lågt i sina proteiner, men hade blivit bättre. De skulle ta ett blodprov till och om det var bättre så skulle de ringa igen och då skulle jag kunna hämta ut Fluffy. Blodprovet blev bättre och min syster och jag satte oss i bilen och körde in och hämtade henne. Hade väntat mig en starkt medtagen liten malteser, men det kom en glad Fluffy nästan springande mot mig. Hon såg otroligt piggare ut än vad jag hade kunnat tro. Snitt på magen och rotande med hennes tarmar så sent som i söndags och nu springande mot mig med pigga ögon. Vilken förbättring. Visserligen med snitt på magen och lite raglande. Hon är ju mer eller mindre neddrogad hela tiden. Skönt att slippa smärta sade nästan Fluffy. Min kära syster fick åka i baksätet samman med Fluffy i bur och Pippi i knäet. Pippa blev nog lite konfunderad när plötsligt Fluffy var med oss igen. Åkte hem till min syster och svåger med henne. I bur så hon slapp att gå så mycket. Väl där verkade hon mindre pigg, men absolut bättre. Verkade lite mer morfinpåverkad. Skulle fortsätta ge henne morfin var 8:nde timme och en speciell skonkost som bara innehöll 1,7 gram fett. Än så länge ingen förklaring på varför det hade blivit som det blivit. Min syster och jag har fortsatt att tänka hit och dit och googlat hit och dit. Veterinären verkade fortfarande att tro att hon hade fått i sig mängder med fett. Det skulle tydligen till ca ett paket med smör eller liknande om man skall få en bukspottsinflammation akut. Jag är 100% säker på att detta inte har hänt, men har nog slagit mig till ro, mer eller mindre, med att jag nog aldrig får en förklaring. Om hon inte blev dålig igen så verkade det som att det kan vara okey att flyga med henne på söndag.

Pippi lade sig nära henne när vi kom hem, tydligt glad över att ha sin kompis närvarande igen. Men både den spanska spanieln, Nea och Pippi var ytterst försiktiga med Fluffy. De luktade till sig eller känner på sig att den här hunden skall man ta det försiktigt med. Min yngste son kom från Norge också igår. Kunde tyvärr inte träffa honom då båda mina barn avrådde mig från att komma med Fluffy till deras vilda hundar än så länge. Efter att ha sett hur Nea och Pippi behandlade henne är jag inte så säker på att de hade varit vilda samman med Fluffy ändå. Hundspråket är kanske subtilt och inte så högljutt men verkar vara tydligt likväl. Nu ligger jag alltså på golvet eftersom vi inte vill riskera att hon hoppar nerför sängen mitt i natten. Klockan 23:00 var det dags för nästa morfindosa. Vätskan skulle in under tungan. Har ni sett hur liten tunga en malteser har. Vet ni hur svårt det är att få en malteser att villigt och glatt lyfta tungan för att få morfinvätska där. Den skall absorberas vis slemhinnorna, vätskan alltså. Ja, jag fick i alla fall lite på mig själv och det var ju inte så många droppar hon skulle ha. Undrar om jag nu också blir beroende av morfin?

Idag skall vi ha kusinträff här. Ja det rör sig alltså inte om så många kusiner, bara 2 och vi har 4 till på min mors sida. Men det var länge sedan jag träffade dem i alla fall. Får se hur det blir. Kommer tydligen med sina respektive män, så det blir alltså 9 personer som samlas. Jag, kommer ju ensam. Skönt för alla tror jag. Min syster tycker ju att det är lite nervöst att utfordra så många som 9, även om hon faktiskt alltid har riktigt med mat och aldrig några problem med att utfordra betydligt fler än så. Men lätt att drabbas av en släng av prestationsångest.