Idag var jag nästan ensam på stranden. Några få joggare och jag. Det märks att vinterfåglarna har flyttat hem till sina respektive länder och att sommarfåglarna inte har kommit ännu. När jag pratar om vinter och sommarfåglar så menar jag inte fåglarna utan de människor som bor här från oktober och fram till april. En del flyttade hem för påsk och en del strax efter påsk. Det märka på hela aktiviteten överallt i det här lilla samhället. De som åkte igår var kanske till och med glada då vädret faktiskt påminde om en svensk/norsk höstdag. Vinden ven verkligen runt knuten och det var inte att tänka på att ligga, sitta eller stå och gå i solen. Det har till och med regnat i natt, men det märkte jag inte förrän imorse när jag gick upp. Idag ser det ju ut som att det skall bli sol igen och att man kanske kan njuta av den utan för mycket blåst. Men ser jag på väderleksrapporten så kommer det att fortsätta att blåsa hela veckan.

Men havet var lika vackert som vanligt också utan en massa människor och hundar. Det dröjer säkert inte så länge förrän stranden åter är full av folk. Det brukar börja med att man bygger upp sommarbarerna på stranden. Det är många som då börjar dagen med en kopp kaffe eller kanske till och med en mojito medan de sitter och njuter av soluppgången och blickar ut över havet. Jag har hittat en liten plankbit på stranden där det står: ”Aqui quiero pudrirme contando olas y viendo el mar”. Det betyder ungefär: ”Här önskar jag ruttna medan jag räknar vågorna och tittar ut över havet.” Kanske inte den mest romantiska meningen, men vacker på sitt sätt tycker jag. Innebörden måste vara att här vill jag dö medan jag räknar vågorna och njuter av utsikten över havet. På andra sidan står det: ”Aqui soy feliz”. Här är jag lycklig. Jag är enig. När man går längs stranden så känner man en inre ro som gör att man känner sig lycklig och tillfreds med livet.

Då skall man kanske inte tänka på att havet numera är fullt med plast säges det. Javisst ligger det en del plast längs stranden men också döda fåglar och fiskar. Jag har nu inte sprättat upp dem för att se om deras magar är fulla av plast. Det är absolut illa, men när vi fokuserar så mycket på olika saker som vi har gjort med naturen så glömmer vi också en hel del saker. Kanske är det lättare att fokusera på plasten i havet än på överfiskningen. Jag tror ju att det är enklare att få till en förändring kring plast, än att förändra kapitalismen. Skulle vi fokusera mer på överfiskning så trampar vi en del storföretag på tårna och det är illa. Plasten kan vi alla ha dåligt samvete för så det blir mer en kollektiv tanke än att fokusera på fiskföretagen. Men samtidigt kan vi ju tänka på om vi ändå knappt har några fiskar i haven eftersom vi drar upp alla levande varelser från haven, så kan vi kanske i alla fall ha några plastpåsar där så att det finns något. Ja, så kan mina tankar vandra när jag går och njuter av min morgonpromenad på stranden. Kanske jag har fel, kanske jag har rätt. Ingen vet, faktiskt.