Nyklippta hundar!

Nu går jag barfota på stranden på morgonen. Det är varmt nog igen, underbart. Nu skall jag absolut inte ha skor på mig förrän i november, december någon gång. Det har nog varit varmt nog länge, men det är väl så att när man väl har börjat med skor så tror man hela tiden att man skall frysa utan dem. Men, det gör man inte, jag skall kanske bli som barfotadamen på stranden som jag möter varje morgon. Hon går ju barfota hela året. Gissar på att hennes fötter är mjuka som en babystjärt. Nu skall mina också bli det. Men när jag går barfota på stranden så innebär det inte att jag kör bil barfota. Jag har alltså foppatofflor på mig och går ner på trädäcket till stranden, fortfarande med foppatofflor. Sätter dem nedanför trappan innan jag går vidare. Men jag blev ganska så förvånad när jag kom tillbaka imorse, någon hade tagit mina foppatofflor. De var nya och knallröda, så de var nog lätta att upptäcka. Hade dock inte kunnat föreställa mig att någon sjönk så djupt att man stal foppatofflor, men man skall aldrig sluta förvåna sig. Kanske någon som inte ägde 2 euro och alltid hade önskat sig foppatofflor. Ja, i så fall blev ju någon lycklig. Jag åkte hem och skrev på alla mina foppatofflor med permanent bläck: ”Owner Kerstin Stål Sweden” och så satte jag ett stort K på den ena och ett stort S på den andra, så om jag träffar någon som har tagit fler foppatofflor av mig så kan jag kanske känna igen dem. Jag skall nog ta på mig mina gamla slitna när jag går på stranden hädanefter. Ett av paren har jag slitit tvärs igenom plasten på, så jag tror inte att de är så attraktiva att stjäla. Jag fick i alla fall köra bil barfota också idag.

Igår hade min far fyllt 110 år om han hade levt. I augusti är det 5 år sedan han dog. Saknar honom fortfarande, men tänker på honom ännu fler gånger. Alla kloka ord han sade när han började bli gammal. Han vägrade att låta åldern bli huvudsaken för honom. Hans ord om att man skall ont med ont fördriva har ju påverkat mig en del när det handlar om mitt knä. Ja, det gör fortfarande ont, men jag vägrar att låta det styra min aktivitetsgrad. Känner likväl att det blir bättre och bättre för varje dag. Säker på att det är bra med aktivitet inte bara för smärta men också för humöret. Skulle jag bara sitta och vila mitt knä, så hade jag väl gått rakt ned i en passivitet som hade inverkat på allt annat också. Fortsätter alltså med mina turer på stranden.

Igår höll jag också på med min spanska deklaration. Kom väl inte så långt med den, men det blev en början i alla fall. Eftersom jag inte hade skrivit upp klockslaget när jag skulle vara på Abaco, (som är en firma som hjälper till med allt möjligt och som har svensktalande personal), så tog jag det säkra före det osäkra och var på plats redan klockan 09:00 på morgonen. Fick veta att jag inte skulle vara där förrän klockan 11:00. Men hon tog in mig redan klockan 09:00 i alla fall. Skönt tyckte jag, även om jag hade varit beredd att vänta. Fick också veta att jag varken kunde betala trafikskatten på internett eller på banken. Det fanns ett speciellt ställe där som hette ”Suma”, där man betalar räkningar. Fick vägbeskrivning och gick dit. Där stod cirka 30 människor när jag kom in och 6 diskar som betjänade dem. Tog nummerlapp 119. Tänkte att det här går väl ganska snabbt om nu alla är där för att betala en räkning. Men snabbt gick det inte. Vid 3 av diskarna rörde det sig överhuvudtaget inte under hela den tiden jag var där. Och jag var där i nästan 2 timmar. Fick sittplats, vilket var bra. Det var mycket aktivitet där med barn som kröp omkring på golvet, folk som gick ut och rökte, folk som gick och skaffade kaffe och så vidare. Det blev liksom en ganska social stämning med mycket folk som kom och gick. Räkningsbetalningen gick dock långsamt framåt. Men så småningom kom jag till fick betala min trafikskatt och kom därifrån. Hoppas jag inte får alltför många räkningar här. De flesta betalas gudskelov automatiskt från mitt bankkonto.

Idag har mina hundar blivit klippta. De skulle ju ha blivit det för 14 dagar sedan, vilket ju inte blev av eftersom Fluffy var för sjuk för att bli klippt då. Men idag blev de det. Pippi vägrade nästan att gå in där och när jag kom för att hämta henne så fick jag gå igen eftersom Pippi inte var helt klar och blev så till sig när hon såg mig att det inte gick att klippa henne. Men lycklig var hon när jag äntligen fick hämta henne. Fluffy var också lycklig men är inte lika beroende av att ha mig i sin närhet. Det var kanske tur att det var Fluffy som fick vara på djursjukhuset och inte Pippi. Jag undrar om de hade fått någon mat överhuvudtaget i Pippi om hon hade blivit lämnad ensam.

De var helt oregerliga mot varandra när de väl hamnade i deras favoritsoffa här hemma. Kanske de tyckte det var skönt att bli av med all sin päls och var bara lyckliga och lekfulla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s