Igår tog jag verkligen en paus i livet. Gick inte på stranden och gjorde i princip inte något. Knappt att jag fick mat i mig, lite knäckebröd fick räcka. Kände det som att jag antingen var sjuk eller bara behövde en paus. Frös och svettades om vartannat, så kanske jag var sjuk. Lite osäker. Idag är jag dock igång igen. Har varit på stranden och fått min vitamininjektion. Den brukar ju räcka nästan hela dagen. Det är något speciellt med att börja dagen med lätt vågskvalp (ingen vind idag), sand mellan tårna och solen på väg upp som strör glitter i det blågrå medelhavet. Undrar fortfarande vad det är som gör att man bara känner att man inte orkar en dag. Inget speciellt hade hänt och dagen innan var jag energisk och hann med en hel del i trädgården, med sågning av palmer och lövplockning och lite annat. Men igår var det bara stopp. Inte något var kul och benen gjorde både ont och var tunga som bly. Orkade knappt flytta den ena foten framför den andra.

Lyssnade också på en pod som inte gjorde mig gladare, den om klimakteriet. Jag sköt ju upp det länge med östrogen, men läkarna var minde och mindre beredda på att skriva ut östrogen. Förstår inte helt varför. Det måste väl vara upp till mig om jag hellre vill dö i en hjärtinfarkt än sittande i en rullstol med brutna ben och armar. Ja, det är ju faktiskt så att när östrogenet upphör så minskar muskelstyrkan, bentätheten, ämnesomsättningen, elasticiteten i huden, slemhinnorna torkar ut, motivationen minskar, smärtan vid reumatism ökar, (alltid något som ökar), Det finns dock mer som ökar bland annat huvudvärk, dåligt minne, humörsvängningar, ångest och depression. Sömnproblemen blir också större,värmevallningar, känslor av sorg, nedstämdhet och förlust. Ja, det var nästan allt. Som jag ser det är det positiva att menstruationen upphör. Allt annat verkar att vara tämligen negativt sett utifrån min ståndpunkt.

Det var väl så att det inte var meningen att vi skulle leva så länge till efter vår barnproducerande ålder. Men när vi nu gör det, varför kan man inte helt enkelt ha en rutin på att ge östrogen till kvinnor när de kommer upp i den åldern. Eller åtminstone överlämna till dem själva att välja att fortsätta med östrogen eller dö i en hjärtinfarkt eller bröstcancer, samtidigt som det också finns forskning på att östrogen kan skydda mot hjärt- kärl sjukdomar bara man börjar med östrogentillskott tidigt i klimakteriet. Ja, vad vet jag, forskningen går i olika riktningar, men samtidigt pratar jag om livskvalitet och då är det väldigt positivt att fortsätta med östrogen. Jag undrar om jag inte skall försöka övertala någon läkare att skriva ut östrogen till mig igen. Kan ju alltid drömma i all fall. Livet var enklare med östrogen än utan. Dessa dalgångar var inte lika ofta förekommande. Visserligen har väl min förändrade livssituation också med det att göra, men det lättar i alla fall inte upp med att vara utan östrogen. Framför fortsatt användning av östrogen. Det är kanske något jag kan demonstrera om vid nästa 1 maj tåg.