Ny vecka har börjat. Det märker man till trots för att man är pensionär. Ännu en solig och fin morgon. Att vada i medelhavet barfota är ett bra sätt att vakna på morgonen. Sand mellan tårna och vågorna som skvalpar in över fötterna, det är livet på en pinne. Men alltså ännu en helg är över, men snart, väldigt snart kommer nästa. Idag låg det rosor, vita och rosa på stranden. Min fantasin gick igång med att tänka att ett brudpar hade kastat sina blommor i havet. Kanske det är en tradition man har här i Spanien. Jag skickade en bild av dem på messenger till min familj och där fick jag tillbaka ännu vildare fantasier, en av dem menade att det var ett par som skulle segla från Alicante till Marocko men att båten kantrade och att de sjönk till havets botten hand i hand och bröllopsbuketten skjöljdes upp på stranden. Visste inte att han som skrev det var så romantiskt lagd. En annan var att det inte var någon som hade hunnit att fånga brudbuketten när bruden kastade iväg den och att den därför låg på stranden.

När värmen börjar göra sitt intåg på allvar blir det också för varmt mitt på dagen för att vara i solen. Det är då jag börjar drömma om ett tält över min soffgrupp. Jag vet inte helt vad det är med mig och tält. Jag älskar att sitta i ett tält. När solen skiner så känns det bara mysigt att krypa in under en tältduk, när det regnar härs regnet så vackert mot tältduken. Jag måste ha varit en av de där resande folken i ett tidigare liv, kanske i Egypten där beduinerna reste omkring med sina tält. Det kan ju vara därför att tälten och tältduken ger mig en känsla av trygghet och omsorg. Jag sliter just nu med frestelsen av att köpa ett tält eller förstå att det är dumt med ett tält. När jag bodde i mitt stora hus i Norge så köpte jag en del tält och hade i trädgården på sommaren. Det blev en del tält, eftersom de alltid blåste sönder och samman för eller senare. Min son förbjöd mig till slut att köpa fler tält. Då köpte jag ett lusthus i glas. Älskade att sitta där på våren och hösten. Men jag hade fått många tält för den summan som lusthuset kostade. Så jag är inte helt säker på att det var ekonomiskt försvarbart. Och en sak till jag saknade likväl tältduken. Det bara är så. Jag har ju nu en pergola över en av mina balkonger. Där är också ganska mysigt att sitta, eftersom där finns väggar i tältduk att dra ner. Då känns det som en grotta.

Men det blåser ju faktiskt härnere också så jag är inte säker på att ett tält hade hållit här nere heller, även om det inte blåser hälften så mycket som på Kviljo i Norge. Och en sak till jag är inte säker på att jag själv klarar av att borra fast det på mina klinkers. Måste nog ha en hantverkare till det. Vågar inte ta ”Allt i hus”, som jag brukar anlita till byggnationer här nere. Det är risk för att de bara skrattar åt mig om jag vill ha ett tält. Det är de som har satt upp mina pergola på min balkong.