Vad har jag nu gjort??

Ja, på Facebook stod det för någon dag sedan om en hund som en svensk tjej hade räddat i sista minuten från att bli avlivad. Men hon måste ha någon som ser till den i en månads tid. Jag tänkte att det kunde jag nog ställa upp på. Är inte helt säker på vad jag hade väntat mig. Först var det en annan som skulle ta honom, för det är en honom. Denne någon satt delvis i rullstol tydligen, och självklart gick inte det. Jag har verkligen behövt både mina två ben och två armar för att klara av honom. Har snart fått blåsor på högerhanden. Detta är en väldigt aktiv och gladlynt hund som inte har fått lära sig någonting. Antagligen var det därför de hade satt ut honom på gatan. Han går gärna över bord eller på borden. Säker på att han äger allt han kan se.

Fluffy bara morrar när hon ser honom, Pippi försöker hålla sig så långt borta som möjligt från honom, de var båda väldigt lugna igårkväll. Låg i soffan som paralyserade. Jag valde att gå ut i två omgångar med dem igår. Han förstod faktiskt ganska så snabbt att jag inte ville ha honom runt överallt och absolut inte framför mig med ett koppel som nästan går av på mitten. Bajs och kiss får han väl göra här hemma på tomten tills han har lärt sig att gå lite bättre i koppel än vad han kan.

Natten var lite orolig. Han försökte tidvis att komma upp i sängen eftersom han såg ju att mina hundar låg där. Men det klarade vi att stoppa. Jag somnade och antagligen gjorde han det också, eftersom jag sov gott och drömlös höll jag på att säga. Det gjorde jag inte. Jag drömmer, men kan oftast bara minnas att jag har drömt inte vad jag har drömt. Kanske handlade drömmen om en kennel med helt ouppfostrade hundar.

Upp imorse. Fluffy och Pippi vågade sig inte ner på golvet utan fick ligga hos mig i stolen medan jag drack mitt morgonkaffe. In i bilen. Det var ett spektakel. Själv hade jag funderat ut att han (lånehunden alltså) fick sitta i kofferten där Fluffy och Pippi normalt brukar sitta. Men jag hann ju alltså inte fram till förarsätet förrän han också var där. Fick omregissera. Det slutade med att jag fick ha honom i framsätet. Totalt förbjudet i Spanien, men just nu kom jag inte på någon lösning. Hur binda en stark hund i kofferten? Hade faktiskt inget förslag på det. Okey, ner till stranden. Fluffy och Pippi går ju alltid lösa där. Shadow som någon har börjat kalla honom. (Orsaken okänd). Han verkar inte att bry sig om mig när jag kallar Shadow, tror inte att han har lärt sig det namnet.

Vi jobbade och slet vägen ner till stranden, men han klarade stundtals av att gå riktigt bra. Han drog inte och slet i alla fall hela tiden. Jag använde lite av hundviskarens knep med mitt ben snabbt i ljumske, mage på honom. Verkade faktiskt att fungera ganska bra. Att möta folk gick inte lika bra, han var definitivt inte rädd för människor, ville helst överfalla dem. Gick dock ganska bra efter lite jobb. Jag började redan svettas. Hade glömt att ta mig jackan, så svetten strömmade verkligen. Väl nere vid stranden fick jag veta att han är livrädd för havet. Ville helst komma därifrån. Men jag var envisare. Gick så där, stundtals riktigt bra, stundtals trodde jag att antingen skulle jag trilla över honom eller han över mig. Vi stannade och gick. Stannade när han inte ville göra som jag ville osv, osv. När vi mötte hundar gick vi fram och tillbaka många gånger. Han började dra och jag gick inte med på det, alltså gick vi tillbaka. Blev bättre och bättre. Rom byggdes inte på en gång. Turen tog 2 timmar istället för 1. Väl tillbaka i bilen, hade jag bytt strategi, han fick vara i baksätet och Fluffy och Pippi som vanligt i kofferten. Han var orolig hela tiden, men jag upptäckte att eftersom han vankade omkring i baksätet så kunde jag bara bromsa lite lätt så trillade han ner och efter det blev han lite lugnare. Till och med lade sig ner i slutet av turen. Hemma var det matdags, han ville naturligtvis bestämma takten, både med att gå in i huset och när han skulle äta. Han fick ju inte det heller. Nu har faktiskt både han, Fluffy, Pippi och jag fått frukost och han verkar faktiskt nästan lika trött som jag känner mig nu. Kanske han åtminstone har jobbat hälften så mycket som jag har gjort. Snart dags för ny aktivitet tror jag.

En kommentar

  1. Verkar jobbigt med hunden. Jag skulle ha en katt i 14 dgr. Det blev 14 år.
    Ha det gott!
    Kerstin

    Skickat från min iPad

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s