Sitter ute i trosor och njuter av att solen inte är framme. Den finns där bak molnen och värmer ju likväl, men är just nu mer njutbar bakom molnen än framför. Värmen är just nu perfekt, bara 24 grader och en lätt bris. Underbart. Har klarat av morgonpasset, promenaden, rodden och simningen. Nu är ju bara frågan vad jag skall göra resten av söndagen. Det är ganska stilla här när inte byggjobbarna är i farten. Det är ju lite så att man inte alltid har fullt upp att göra när man har valt att flytta ensam till ett helt nytt land. Jag väntar ju fortfarande på att få motivation till att söka upp andra i samma situation här nere, men ju längre jag väntar ju mer kommer jag ifrån den sociala samvaron och därmed blir motivationen svårare och svårare att uppbringa. Fick dock just nu facetimesamtal från min syster, favoritsvåger och favoritsysterdotter och det är ju alltid lika kul. Verkar att vara ungefär samma temperatur i Sverige som härnere just nu. Det kommer väl snart att ändras, men man kan ju hoppas på att värmen håller i sig även i Sverige lite längre.

Läste om ett föräldrapar som hade fått gå till rätten för att få deras son att flytta hemifrån. Lite kul att läsa. Man undrade lite över varför föräldrarna ville att deras egen son skulle flytta hemifrån. Det är ju ganska traumatiskt annars när barnen lämnar boet. Det visade sig dock att denna 30-åriga son inte ville flytta hemifrån överhuvudtaget. Föräldrarna hade försökt att hjälpa honom till att få ett arbete, hade skrivit vädjande brev till honom. De skulle hjälpa honom med flytten, med att skaffa lägenhet, med att söka jobb osv, osv, men han hade avböjt bestämt denna hjälp. Nu gick de alltså till domstol som var med på att avhysa honom från hemmet. Han själv menade att de var väldigt orättvisa när de inte ville ha honom hemma hos sig längre. Han menade att det var inte att visa ”tough love” när man förstörde allt för sin egen son. Ja, man kan ju undra hur dessa föräldrar hade uppfostrat honom tidigare. Kanske genom att ge honom gratis mat, internett, husrum, tvättat hans kläder, städat efter honom och stått ut med honom överhuvudtaget. Jag hade i alla fall inte flyttat självmant om jag hade fått allt det där utan att behöva ge något tillbaka. Tänk vad skönt, alltid sällskap i närheten när jag ville det, maten färdiglagad när jag ville det, internett fritt och kläderna tvättade och det bästa av allt. Det kostar inte ett öre. Varför i hela friden skall jag jobba i så fall.

Men med facit i hand som pensionär så hade jag nog ändå valt att ha ett jobb. Det är faktiskt ganska meningsfullt att ha ett jobb. Jag saknar det fortfarande även om jag många morgnar önskade att jag kunde ligga kvar i sängen 10 minuter till när jag hade ett jobb. Men det var ju det där med att resten av dagen visste man ju i alla fall att man hade fullt upp med ganska meningsfulla uppgifter.