Snart midsommarafton. Det är den dagen jag saknar mest från min uppväxt i Sverige. Jag menar att det borde vara Sveriges nationaldag, eftersom den är så speciell för oss svenskar. Om jag nu alltså räknas som svensk. Men midsommarafton innebär något speciellt för mig om jag befinner mig i Sverige eller i något annat land. Det har jag i alla fall fått med mig från barnsben.

Igår hämtade jag min tidigare kollega och nuvarande väninna vid tåget i Alicante. Hon kom från Madrid där hon har varit några dagar med en väninna. De hade frusit i Madrid så hon kom i långbyxor och vintertröja. Hon fick klä av sig ganska snart eftersom det var lite varmare här. Jag som trodde att det var varmare inåt landet än här vid kusten. Jag hittade faktiskt fram till stationen efter en del felkörningar. Och när man väl har kommit fel och inte har en aning om var man skall vidare så är det inte så lätt att hitta en parkeringsplats inne i en sjudande storby, där man hamnar i en fil och inte kan ta sig därifrån. Jag fick göra några halsbrytande filombyte. Bilar som tutade på mig, när jag försökte att gå till högerfilen, så att jag kunde byta körriktning någon gång. Annars hade jag väl hamnat på motorvägen så småningom och det var inte meningen. Det är inte så lätt när man inte känner till staden. Men så småningom kunde Google Maps leda mig rätt. Fick ta hjälp av telefonen istället för GPS:en på bilen. Den är inte bra. Den fungerar på sitt eget lilla sätt och därför blir det ett problem att hitta rätt. Men som sagt det gick och stationen var ganska översiktlig, inte så stor så vi fann varandra. Jättekul att träffas igen. Det har ju inte blivit mer än 1 gång om året eller något liknande som vi ses.

Imorse var alltså morgonen ganska tung, efter en sen kväll och för mycket vin. Det blir ju lätt så när man börjar att lösa alla världsproblemen. Och det gjorde vi, löste världsproblemen alltså. Hur det nu gick till så kom vi in en hel del på döden. Att inte leva för evigt. Jag själv menar ju att när vi är döda så är vi döda och då bryr vi oss inte om varken det ena eller det andra. Jag menar ju också vidare att vi inte skall leva för evigt. Vi skall kanske inte helt inrikta oss på att bota alla sjukdomar och hålla liv i oss hur länge som helst. Jorden är ju faktiskt på väg att bli överbefolkad. Förr blev vi decimerade av olika sjukdomar, pest, digerdöden, kolera osv. Ikke så nu. Nu blir vi vaccinerade, behandlade osv, osv så att vi skall kunna leve helst i evighet. Det var ju inga problem tidigare när någon familj fick 12- 13 barn när de flesta dog innan de hann fylla 2 år. Men nu ser vi ju det annorlunda. Nu är vi ju redan lite för många på jorden och då kanske vi inte skall föda alltför många barn, eftersom de flesta barnen överlever. Ja, kan förstå om mina tankar provocerar en del, men jag är inte säker på att jag har fel för det. Kanske vi måste tänka oss för. Vi pratar om att vi måste göra något med miljön. Ja, hade vi inte varit så många så hade vi inte klarat av att förstöra så mycket av miljön som vi gör idag.