Igår var det alltså dags för La Zenia besök. Det där besöket som nästan är obligatoriskt, speciellt när jag har tonårsbesök. Själv tycker jag faktiskt också bättre om La Zenia än många andra shoppingcenter. Det där med små gator och öppen himmel är absolut att föredra än instängd med flera våningar höga shoppingcenter. Själv springer jag kanske inte runt så mycket, men just det där att kunna slå sig ner mitt i händelsernas centrum och ta en latte eller något och bara njuta av att se alla människor. Jag brukar faktiskt inte vara ensam att bara sitta där och vänta på att andra blir färdiga med att springa runt och shoppa. Men jag brukar vara ensam kvinna. De flesta andra är män. Såg en hel del, där deras fruar antager jag och barn kom tillbaka med jämna mellanrum för att ta en coca cola eller kaffe för att därefter ge sig ut och rekognosera vidare i butikerna. Igår pågick också något vid en storbildsskärm. Antagligen fotboll. Hördes en del, men jag är inte så insatt. Mer insatt dock än vad jag brukar. De här två tonåringarna är tydligen väldigt intresserade av fotboll. Vet att de är bra på att spela fotboll, inte för att jag kan avgöra det, men har hört det. Men de följer alltså väldigt med på fotbollen i TV, denna veckan. Går ifrån solen för att sitta och titta på TV. Lite trist men sant.

Tjejerna var så tysta i bilen när vi körde till La Zenia att jag nästan trodde att jag hade glömt kvar dem hemma. Antagligen upptagna av sina telefoner. Jag kan ju inte se dem, eftersom de tydligen har bestämt sig för att jag är taxichaufför för dem. Båda sätter sig i baksätet. Jag kan ju förstå dem. Så himla roligt är det inte att sitta och snacka med en 73-årig farmor. Mycket bättre och sitta samman och kunna prata med sin väninna. Mitt barnbarn har ju tänkt att stanna en vecka till efter att hennes väninna har åkt. Undrar om hon fortfarande skall betrakta mig som en taxichaufför eller jag får förmånen att åtnjuta hennes sällskap framme i bilen. Åtnjuta och åtnjuta. Har ni sett en tonåring som har ägnat hela sin uppmärksamhet på nuet utan mobil eller padda i handen eller åtminstone i närheten. Även när vi äter samman så sägs det inte många ord. Den mesta tiden går åt till att fotografera maten och skicka bilden till sina vänner eller se på något annat på telefonen. Själv är jag väldigt osäker på varför man fotograferar mat för att dela med andra. Är det verkligen någon som är intresserad av vad jag äter??? Tror inte det. Skall kanske kolla upp det och skicka iväg en bild på ostmackan som jag har brett!! Ja, det märks att jag börjar bli gammal och inte har samma bild av socialt umgänge som den yngre generationen. Jag trodde att vi snackade med de som är närvarande inte med alla de andra!

Fluffy har fått en släng av sin bukspottskörtelinflammation igen. Efter strandturen gav jag dem mat som vanligt. Fluffy ”lowfat” och Pippi den vanliga. Fluffy alltid hungrig numera. Åt upp sin egen mat. Pippi kan hoppa över en måltid eller två utan problem. Men jag glömde att ta undan Pippis mat när hon inte åt. Tänkte att hon kanske snart kommer och äter den. Plötsligt var matskålen tom. Fluffy hade passat på att äta upp hennes mat också. Nu går hon omkring och spyr upp galla. Jag får väl avvakta ett tag, men om hon fortsätter så blir det veterinär igen för henne. Inte för jag vet vad de skall göra. Inte fler operationer i alla fall. Men om hon mår så dåligt att hon inte kan dricka så måste hon ju få vätska intravenöst, annars är det bara att vänta. Hade inte trott att hon så lätt skulle reagera på lite mer fett. Det är ju faktiskt bara hundmat men med lite högre fettprocent än hennes.

På tal om mat läste jag om en som ammade sitt barn vid ett middagsbord. Någon reagerade med ilska på detta. Förstår inte något. Själv tycker jag att det ser så underbart avslappat och rofyllt ut när någon ammar sitt barn. Skulle kunna sitta och titta på det i timtal. Men kanske någon är avundsjuk för att de inte har ett eget barn att amma. Men som sagt förstår inte de reaktionerna.

Alltid något sker på La Zenia. Igår var det en del barn som gick runt med trummor.