Igår var vi på Tabarca, en ö utanför Santa Pola. Den är ganske liten, men skall tydligen vara ett snorkelparadis. Inte för att jag själv har provat men har läst någonstans att det är så. Har också läst att det har varit i italiensk ägo. Italien lär ha använt den till att förvara fångar på. Klokt beslut eller vad skall man säga. Skulle fångarna rymma och börja simma, så inte simmade de hela vägen till Italien. Klart man hade valt att simma till Spanien. Inte dumt. Italien slapp fångarna och exporterade de som rymde till Spanien. Det går idag en simtävling från Santa Pola till Tabarca, vilket ju innebär att det inte är en omöjlig uppgift att simma. Det tar cirka en halv timme med båt från Santa Pola.

Man behöver inte vara hungrig där, läste också någonstans att det finns över 100 restauranger på den här lilla ön. Det märks också när man går av båten. Där står folk och trycker reklam från olika restauranger i händerna på en. Själv satte jag mig på en restaurang med utsikt över badplatsen, världen minsta badplats, men fullt med folk. Tonåringarna gjorde snabbt ena sidan av ön för att därefter pröva badmöjligheterna. Tror att de filmade lite under vattnet också, men har ännu inte sett filmen. De hade med sig en undervattenskamera. Vi åkte glasbåt dit och det innebär att man har möjlighet att titta på vattenlivet när man åker över. Tonåringar är dock inte så lätta att imponera, de var inte intresserade, de var ju fullt upptagna med sina mobiltelefoner. Inte för att jag helt förstår hur mobilen kan vara intressantare än verkligheten, men så är det absolut.

Efter att ha pratat i telefon med mitt barnbarns föräldrar så fick jag veta att vid matbordet fick man inte ha med sig mobilen. Vidarebefordrade detta och hör och häpna. Jag fick faktiskt veta en hel del om dem. Bland annat att hennes väninna tränar en hel del friidrott. Eftersom det var något jag kände igen efter att ha utövat det själv, en gång för länge, länge sedan, så fick vi faktiskt ett samtalsämne. Fick veta lite till om dem vid bordet. Tänk det har snart gått en vecka och det var första gången vi förde ett riktigt samtal. Där ser man vad mobilfri tid kan göra för social samvaro. Plötsligt var det verkligheten som tog över.

Vet ni annars på tal om mobiler att det idag är selfiens dag. Osäker på stavningen, men något liknande i alla fall. Det innebär att Facebook hade en massa olika utformningar som man kunde lägga till när man tog en selfie. Jag är ju inte heller mobilfri, så jag antog utmaningen och fotograferade en del mer eller mindre konstiga selfie. Inte för att jag helt förstår vitsen med selfie. Vem är det som tycker det är så himla roligt att titta på mig i mer eller mindre onaturliga sammanhang. Men som sagt har svårt för att motstå att testa. Här är alltså en del av resultatet. Konstiga selfies?

Också naturligtvis en bild av Tabarca!