Igår började jag faktiskt dagen med blodprovstagning, denna gång fastande. Glömde inte bort mig nu och drack alltså inte morgonkaffet som jag brukar. Gick på stranden med hundarna väldigt tidigt för att hinna till Torrevieja för blodprovstagning. Skall alltså dit på hälsoundersökning i nästa vecka och därför ville de ta blodprov i tid för att ha fått resultaten. Själv är jag inte så säker på att jag vill ha några resultat. Har ju liksom bestämt mig för hälsoundersökning eftersom jag betalar för det. Vill egentligen inte veta något. Känner mig ju ganska frisk, förutom rygg, ben, men det är ju en annan sak. Ja, jag har ju också fått en förkylning av mitt barnbarn, som hon hade med sig från Sverige, men det är ju sådana bagateller som man får leva med. Det går över. Men min vinkonsumtion i kombination med min konsumtion av ibuprofen, paracetamol och voltaren för smärtorna i benen gör nog inte mina leverprover så glada. Det är det jag inte vill veta, även om jag redan nu vet.

På eftermiddagen lämnades alltså mina hundar till klippning, en gång i månaden gör vi ju det nu när det är så varmt. Borde vara skönt för dem, men de protesterar redan i dörren när de förstår var vi är på väg. Desto gladare och också vackrare när jag hämtar dem. Nu kan de njuta av att inte ha så mycket hår i värmen igen. Jag är inte säker på att de har förstått det. Men de ser fina ut i alla fall.

Sista kvällen med mitt barnbarn bestämde vi oss för att gå och äta på den tyska restaurangen, men vi skulle nog ha valt att gå på en pastarestaurang istället, eftersom mitt barnbarn beställde pasta. Säga vad man vill om tyskar, men pasta är väl inte deras specialitet. Den varken såg god ut eller var god. Själv beställde jag anka och den var god. Mycket mat får man ju alltid, så ingen av oss orkade äta upp. Mitt barnbarn blev kompenserad med en god dessert, så mätt blev hon i alla fall. Hon har beställt in lite missar under den här vistelsen. Men hon klagar inte så mycket i alla fall. Tror att hon ser fram mot att komma hem till sina vänner, även om jag själv är väldigt glad för att hon stannade ensam några dagar här, så har hon säkert haft lite långtråkigt. Så himla kul är ju inte jag. Men som sagt jag är jättelycklig över att jag fick rå om henne lite själv.

Nu på morgonen var det ju bara att göra sig i ordning och köra till flygplatsen. Vi körde i god tid och tur var väl det. När vi kom till Santa Pola var det stopp. Kö, kö, kö och den rörde sig väldigt långsamt. Hoppades hela tiden att det skulle lossna, men det tog längre tid än vad jag hoppades. Började bli lite orolig över hur vi skulle lösa det. Flyget väntar ju inte. Men jag tror att det gick bra. Själva turen till flygplatsen tog nästan 1 1/2 timme mot 1/2 timme normalt. Men hon hade ju checkat in så jag är säker på att det gick bra. Själv valde jag en annan väg tillbaka, eftersom det var kö i båda riktningarna. Det hade skett en olycka och polisen lotsade förbi bilarna långsamt men säkert. Tror att det måsta ha varit kö ända från Torrevieja och fram till Alicante när vi släpptes igenom. Men nu skall hon helst sitta på planet och eftersom jag inte har hört från henne så räknar jag med att hon hann. I och med att jag hann och bli nervös för om vi skulle hinna med planet eller inte så blev inte avskedet lika tårdrypande som vanligt, även om jag saknar henne och det känns väldigt tomt i huset också. Hundarna har bara gått och lagt sig, syns på dem att de också saknar henne.