Hästar på stranden imorse. Det gör att jag själv får lust att börja rida igen. Det är något väldigt speciellt med att galoppera fram vid havskanten, med vattnet sprutande vid hovarna på hästen. Minns vilken frihetskänsla man fick på den tiden när jag red. Detta är ju dock minnen numera, det var väldigt länge sedan, men kan känna känslan fortfarande. När allt var grått och trist, det var det ju även på den tiden ibland, så kunde man gå ut och sadla hästen och galoppera iväg. Alla problem blåste liksom iväg i vinden och istället infann sig en känsla av oövervinnelighet med blåsten i håret och det starka muskelknippet under sig. Alla de kilo muskler som en häst utgör. Blev lite avundsjuk imorse, men njöt av synen av dessa vackra hästar som såg ut att njuta lika mycket som ryttarna av sand, hav och sol. Ännu hade ju inte den förlamande värmen gjort sitt intåg. Mötte på tillbakavägen en del engelsmän som beklagade sig över att det redan började bli lite för varmt. På morgonen orkar man gå men frampå dagen orkar man inte röra sig överhuvudtaget. Nu är verkligen sommaren här och man får omväxlande befinna sig i bassängen och omväxlande sitta i skuggan. Kvällarna är lika varma men då slipper man den brännande solen. Inomhustemperaturen på kvällen ligger på över 30 grader. Tur att det finns luftkonditionering, annars hade det varit snudd på omöjligt att sova. Eftersom jag håller luftkonditioneringen på 19 grader kan jag vakna av att det är lite för kallt och stänger av luftkonditioneringen, men det dröjer inte så lång tid förrän jag får sätta på den igen. En del här har inte luftkonditionering och de menar att man vänjer sig vid värmen. Jag har ju inte försökt ännu. Det blir för frestande att slå på den när det känns som att man bara är vatten som rinner iväg utan att man ens rör på ett lillfinger.

Håret blir också varmt. Jag är glad för att mitt hår är långt, eftersom jag då bara kan sno ihop det och sätta upp det för att bli svalare. Mitt i alla valprat i tidningen med Almedalsveckan och VM i fotboll så stod det om en tjej som nu försörjde sig på sitt hår. Hon hade tydligen drabbats av en sjukdom för några år sedan som gjorde att hon tappat allt håret. Det kunde man inte se nu. Nu hade hon väldigt långt hår som inte verkade tunt längre. Hon försörjde sig tydligen på att dela ut tips på hur man skötte håret så att det blev långt och tjockt. Inte vet jag om det stämmer, eftersom jag alltid har trott att det handlade om ens gener. Att man istället kunde se på sina släktingar bak i tiden om man skulle få tjockt eller tunt hår. Men hon menade att det handlade om hur man skötte om det. Det är klart att det också äger sin riktighet. För min del tror jag ju inte på att man skall föna håret. Det tror jag sliter på det och med mitt ganska långa hår så skulle jag verkligen inte klara mig utan balsam. Har dock hört och läst att man inte skall använda balsam varje gång man tvättar håret. Jag själv har inte följt denna rekommendation, jag häller balsam över håret efter tvättning. Det gör att jag alltid behöver köpa mer balsam än schampoo, eftersom balsamen tager slut fortare. Men det kändes ju ganska tillfredsställande när jag i förra veckan var hos hårfrisörska och blev klippt, bara lite grann. Hon berömde kvaliteten på mitt hår så jag tror att jag fortsätter med balsam och att inte föna det. Alltid kul att få lite beröm även om det är för något sådant som håret. Det är ju inte så mycket jag har ansträngt mig för att få det håret som jag har, så berömmet är kanske lite oförtjänt. Jag får väl istället tacka mina förfäder och skicka det vidare till dem om det hade varit möjligt. Rapunzel använde annars håret på ett nyttigt sätt. Själv tror jag att det hade gjort ganska ont om någon använde mitt hår som lian.

Nu är det alltså VM yra. Sverige mot Schweiz i eftermiddag. Tänk vad jag följer med. Otroligt att jag har fått veta det. Det handlar nog om att mitt fotbollstokiga barnbarn inspirerade mig en del även om jag inte helt har erkänt det. Får också en del hejarop från mina belgiska grannar som har gjort att jag också förstått att Belgien vann sin match sist. Har dock glömt vem de spelade mot. Verkar som att alla nationaliteter är engagerade. När jag och mitt barnbarn var och åt på den tyska restaurangen så började en norrman att gratulera oss till segern. Först förstod jag inte vad han menade, men kom på det. Han var där samman med sin son och jag är inte säker på att han lyssnade på vad vi svarade, men själv snackade han i alla fall på. Sonen hade nog förstått att hans pappa var mer intresserad av att prata än att lyssna, eftersom sonen inte sade ett ljud. Tyst som en mussla. Vi försökte ju i alla fall att svara artigt, men lite osäker på vad han hörde. Han bestämde sig plötsligt om att jag saknade en man!! Han hade fått med sig att jag var ensam med mina hundar och i hans huvud måste man då sakna en man. Helt klart så saknar jag inte en man, men jag saknar ibland sällskap. Jag saknar klart barn, barnbarn och vänner, men varför jag skulle sakna just en man har jag inte förstått. Männen måste nog börja förstå att de måste bli lite mer jämlika för att platsa hos kvinnorna. Att de börjar använda sig mer av sitt intellekt och sina känslor än av muskelkraft och machosnack. De börjar liksom bli lite överflödiga annars för kvinnorna. Vi behöver dem inte längre men kanske de kan bli trevligare att umgås med och att ha goda samtal med. Då kan man kanske börja sakna dem som vän istället för som man, vad man nu lägger i det ordet.