Ja, det var just vad jag fick veta igår. Alltså jag var på hälsokontroll äntligen, har ju varit på väg sedan någon gång i mars. Ibland är motivationssträckan lång. Med all rätt, visade det sig. Jag kom ju dit helt frisk trodde jag, om man bortser från det där benet, eller om det egentligen är ryggen. Det där benet brydde han, alltså Andreas läkaren sig inte alls om. Tur att han pratade svenska annars hade jag nog inte haft en aning om vad han sade till mig. Kanske det hade varit det bästa. Jag var ju fullt ut förberedd på att mina levervärden skulle vara för höga. Det var dem inte. Kanske det var det enda som var bra nog. Lite annat var förstås också bra, men alltså levervärdena var bra. Det var minst sagt förvånande för mig. Men så kom vi ju till allt annat. Ja, hjärtat var också ganska bra menade han, kanske en och annan topp på EKG som kunde varit bättre, men i stort, bra. Ville jag veta detta?? Tror inte det. Så kom han till min puls, den var för låg menade han! Kan pulsen vara för låg, ja, klart man kan ju vara död. Men jag trodde faktiskt att det var bra med en låg puls. Han menade att de kunde dölja en del sjukdomar, han berättade tack och lov inte vilka och jag frågade inte heller. Men han menade också att de kunde vara normalt för mig. Ja, det är normalt för mig. Min far hade ju faktiskt väldigt låg puls och han levde tills han var 105 år, mer begär inte jag. Så var det dags för blodproven. Det onda kolesterolet var för högt. Jaha, jag som inte ens tror på kolesterol. Men, jag hade inte diabetes, man kanske lite för hög blodsockerhalt menade han. Kunde nog göra något med det. Leukocyterna låg för lågt, segmentados var för lågt, vad det nu är. Och så även linfocitos. Nej, förresten linfocitos var för högt. VSG2 Hora var för högt och Indicera de Katz likaså. Ja, han förklarade de här krångliga orden, men jag tror att jag slutade att lyssna. Jag var ju frisk när jag kom dit. Dråpslaget kom när vi nästan var färdiga men att han ville göra ultraljud på alla mina organ. Verkade som om de såg nog så normala ut. Till och med lungorna. Men han hade glömt blodtryck. Ja, kanske inte glömt eftersom han trodde att hans sjuksköterska hade gjort det i samband med EKG. Det hade hon inte. Jag försäkrade honom om att jag alltid hade lågt blodtryck när jag inte var stressad. Han tog det i alla fall och naturligtvis konstaterade han att det var för högt och att det till och med låg så högt att jag borde medicinera. Nu protesterade jag i alla fall. Jag var ju frisk och inte så konstigt att jag blev stressad av allt han hade berättat för mig om min kropp. Min kropp som jag ju trots allt känner bättre än vad han gör. Sedan frågade han ju också ut mig hur jag levde och hur jag hade det överhuvudtaget. Som sant var berättade jag ju att jag hade varit storrökare i si så där en 50 år, men numera höll mig till e-cigaretter med gott resultat. Han frågade klart också om mina alkoholvanor och jag var ärlig också där. Dricker vin varje kväll. Hur många glas, ja nu är det ju så att jag faktiskt har vinglas som rymmer en hel flaska men också vinglas som bara rymmer någon deciliter. Vilka glas pratar han om? Han rekommenderade alltså en livsstilsförändring. 2-3 vita dagar i veckan, det lät ju inte så farligt, det klarar jag gott inom marginalen. Han var helt nöjd med min motion, fantastiskt att något var bra. Han ville alltså inte att jag skulle börja träna till maraton. Men maten skulle jag också göra en förändring av, inga sötsaker. Mer nötter och fisk. Låter enkelt. Kanske skall pröva det. Därefter kom han in på mitt sociala umgänge. Hur många gånger i veckan umgicks jag socialt med folk. Han menade inte när jag betalade i butiken och sa tack och adjö till expediten. Fick alltså erkänna, aldrig, eller nästan aldrig förutom när jag hade besök från Sverige eller Norge. Han ville att jag skulle lova att uppsöka sociala sammanhang en gång i veckan till en början med. Jag förhandlade ned det till en gång var fjortonde dag. Det blir en utmaning bara det.

Jaha, alltså en livsstilsförändring, mer nötter och fisk, mindre alkohol och mer socialt umgänge. Får se hur jag får ihop detta. Jag måste ju faktiskt bestämma mig för om jag verkligen vill göra en livsstilsförändring först, men började i alla fall att köpa fisk och nötter. Så går det om man gör en hälsoundersökning och är frisk. Det är alltså inte att rekommendera.

Min strandhobbit har försvunnit. Jag saknar hans inslag i vardagen. Förra året var han ju på stranden varje morgon från mars till oktober och nu bara borta. Han kanske också har gått på en hälsoundersökning och fått en massa obehagligheter presenterade för sig. Man kan ju bli deprimerad för mindre. Annars var det ganska kallt imorse när jag började min promenad, bara 20 grader, jag började tänka på jacka och fuskpäls. Allt är relativt när man väl har vant sig vid 30 grader och över. Väl nere på stranden steg dock värmen då medelhavet nog tangerar 30 grader och värmer upp luften också. Annars träffade jag inte så många människor idag där, var nog för tidigt ute. Så jag kunde inte med bästa vilja i världen mena att det uppfyllde läkarens förväntningar på socialt umgänge. Kanske bättre tur imorgon. Funderar fortfarande på hur jag skall få till det där med socialt umgänge. Måste jag alltså gå ut bland folk? Jag som försöker inbilla mig själv att jag har det bra här hemma på min tomt. Kanske inte så bra att försöka komma undan med det. Får göra en kraftansträngning.