Blodtörstig Pippi!

Ja, jag trodde väl aldrig att de här små malteserna skulle räknas som blodtörstiga hundar. Ja, naturligtvis inte Fluffy, men Pippi med sina 3 kilo vaktinstinkter kan nu räknas in i den kategorien. Har ju redan blivit varse att jag får ha henne i koppel när jag har hantverkare här, eftersom hon annars aldrig slutar skälla på dem och vara i vägen. Men när min poolskötare idag visade att hon faktiskt hade bitit ett litet hål i hans ben. Ja, hon når ju inte så långt upp, så det var strax ovanför hans ankel. Trodde faktiskt inte ens att hennes små tänder kunde bita hål. Han menade att hon den sista tiden blivit värre och undrade om hon kanske hade ont någonstans. Helt säker på att det inte är orsaken, men jag får kanske hitta något sätt att uppfostra henne på. Hon smånafsar ju alltid på min hand när hon kommer upp i mitt knä. Jag har sagt ett tydligt och bestämt nej, men då börjar hon skälla istället. Blir bara nervösare och nervösare när jag säger till henne. Har försökt att hålla om hennes käke lite lätt, men det har bara hjälpt för stunden. Hon har inte förstått varför hon inte får smånafsa. Men det har aldrig gått hål i skinnet oavsett hur mycket hon har nafsat. Ja, nu var det ju inte så att blodvite uppstod på min poolskötare, men man såg likväl att det var ett litet bett. Först trodde jag att han visade mig ett insektsbett, men det var alltså ett Pippibett. Jag har märkt att hon har blivit mer och mer vaktig. Hon vill numera inte att det finns någon som går förbi på gatan här utanför, varken människa eller hund eller katt. Jag har visat att det är okey att någon går förbi, och avbrutit henne, men den sista tiden har jag slarvat med det. Låtit henne skälla lite. Det har ju inte varat så länge. Men nu får jag alltså skärpa mig. Jobba lite hårdare med henne. Jag tror att hon har utökat sitt revir mer och mer ju längre vi bor härnere. Tidigare var vi ju mest på besök någon vecka och sedan hem igen. Här är ju vädret sådant att man har öppna dörrar även på vintern, så det är ju bara för henne att gå ut och in som hon vill. Hon tycker bäst om att vara ute, kanske för att vakta huset för inkräktare. Undrar om hon börjar tro att hon är en grand danois? Eller bulldog?

Fluffy däremot blir mer och mer rädd av sig. Och med det växer Pippis självsäkerhet enormt. Fluffy har ju alltid gått fram och hälsat på alla hundar oavsett hur stora de har varit. Hon har varit säker på att en viftande svans och ett glatt välkomnande har varit allt man har behövt för att bli vänligt bemött. Detta har dock ändrat sig, men det vet jag ju orsaken till. När hon var som sjukast och nyopererad när vi var i Sverige i påskas så angrep min dotters labradoodle henne. Helt oprovocerat angrep den henne. Hon hade ju suttit i bur nästan hela tiden eftersom hon själv också upplevde att hon inte ville ha så mycket med de andra hundarna att göra med stort sår på magen och krage. Men plötsligt hoppade likväl labradoodlen på henne. Hon skrek i dödsskräck och skälvde i hela kroppen ett bra tag efter att jag hade räddat henne. Min dotter menade att det var helt i sin ordning att hundar angrep den svagaste i flocken. Jag menade inte det. De andra hundarna verkade att ta mer hänsyn. Men efter det så är hon livrädd för stora hundar. Samtidigt som hon fortfarande är självständig och inte alltid vill gå precis där jag går. Har nu insett att jag måste stanna och se till att hon vågar gå vidare, eftersom hon antingen fryser till is och bara står och är skräckslagen eller försöker undkomma genom att gå ut i havet när vi är på stranden. Hon har inte helt förstått att det kanske inte hjälper så mycket eftersom de flesta stora hundarna härnere älskar att bada. Det verkar dock inte som att hon blir av med sin rädsla även om hon inte har upplevt att någon annan hund har hoppat på henne. Hon drar alla stora hundar över samma kam. Stora hundar är farliga, små hundar kan man leka med. Kanske intelligent nog. En stor hund kan ju bryta benet på henne bara genom att lägga en av sina tassar på henne. Men alltså Pippi har blivit ett större problem, henne måste jag fundera ut en passande uppfostring för som gör att hon kanske kan förstå att man inte skall nafsa. Men snälla hon har ju bara en hjärncell, så hur jag skall få denna enda hjärncell att förstå har jag ännu inte funderat ut.

Boken ”Omgiven av idioter” anklagas nu för att ha lurat en halv miljon människor. Det påstås att han har sagt att boken grundar sig på vetenskap och modern psykologi. Klart att den inte bygger på varken det ena eller det andra. Men det är en lättläst och underhållande bok och man kan väl läsa den med en nypa salt. Jag tyckte den var kul att lyssna på, men klart att jag inte tog den som vetenskapliga fakta. Personlighetsdrag kan man ju alltid känna igen i sig själv och andra när de beskrivs även i kategorier. Han har ju också en kul test där jag om jag inte minns fel blev, var det gul. I alla fall var det den personligheten som var tråkigast, det stämde nog. Det blir också lite kul när människor känner sig lurade för att världen inte är så enkel som den ibland beskrivs i böcker.

Får kanske sätta upp en sådan här skylt utanför mitt hus, så att besökare förstår att jag har en farlig hund härinne på 3 kilo och väldigt små tänder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s